af omkring 100,000 fres, en förlust som handelns vidare utveckling snart skall mer ån fylla. Denna handelsrörelse kunde naturligtvis icke undgå att betraktas såsom ett dödligt slag för den inhemska industrien af alla den gamla skolans blinda anhängare. En blick på införseln af rå bomull, som blifvit införd och förbrukad af fabrikerna inom landet, är dock tillräcklig att bevisa, alt nedsätltningen i tulltaxan har varit lika välgörande för den inhemska industrien som för den utländska handeln. Sardinien importerade och använde till fabrikation inom landet år 1850 3,277,700 kil. rå bomull. Den qvantitet som år 1856 sålunda infördes och förbrukades utgjorde 8,090,700 kil., samt 8,037,902 år 1857. Den nedgick visserligen år 1858 till 5,457,205 kil. hvartill detta års ovanliga missförhållanden inom åkerbruket och handeln voro orsaken; men äfven de sist anförda siffrorna utvisa en förvånansvärd tillväxt, då man jemför dem med förhållandet före tullens nedsättning. Samma företeelser finner man äfven i afseende å ullbandeln. Medeltullen på yllevaror, schawlar o. s. v. utgjorde år 1850 4 fres 55 c pr kilogramm samt blef är 1853 nedsatt till 2 fres 70 c. pr kilogramm. Införseln af utländska fabrikater blef naturligtvis mycket stark, men införseln af oarbetad bomull för konsumtion inom landet, som år 1851 var 1,818,274 kil. hade år 1856 stigit till 2,244,098 kil. och år 1857 till 2,217,270 kil. och detta blott emedan yllemanufaktorierna i Biella, Voltii och andra orter på samma sätt som bomullsfabrikerna i Pont, Intra o. s. v., sporrade genom den fria konkurensen, hafva ledts att förbättra sina produkter, hvarigenom de utbredt försäljningen deraf så väl inom som utom landet. -— Samma anmärkning gäller i ännu högre grad silkesfabrikationen, både emedan Piemont lika som hela Italien sjelf frambringar råämnet dertill och dertöre kan gifva denna industrigren all den utsträckning som afsättningen tillåter, helst sedan år 1853 all importoch exporttull på spunnet och tvinnadt silke helt och hållet blifvit afskaffad. Följden af denna kloka handelspolitik har varit att törhöja det piemontesiska silkets värde i alla främmande köpmäns uppskattning till den grad att kinesiskt råsilke af engelsmän försändes till detta land för att der undergå sin första behandling. Det är denna insigtsfulla och förutseende politik som höjt Sardinien så ofantligt på det senaste decenniet och som satt det i stånd att slå in på den högsinnade och storartade politik, till hvars förkämpe den gjort sig. Skall denne såsom man bör hoppas hatva framgång, så har man all anledning att antaga att samina frihandelspoliuik som redan gjort så mycket godt åt Sardinien äfven skall blifva utsträckt till hela Italien samt i väsendtlig .mån bidraga till dess pånytwodelse.