Göteborgsposten – 12 januari 1861, sida 1

(Insändt). Den Rossing-Malmska luftvexlingsapparaten. På de anspråkslösa anmärkningar, hvilka insändaren framställde i Göteb. Posten för den 22 Dec. mot de principer, på hvilka ifrågav. luftvexlingsapparat hvilar, hafva icke mindre än fyra svar ingått, neml. från herrar Rossing, Malm, Hedlund och Rydberg. Ventilationsfrågan torde någon således anse tillräckligt ventilerad. Men de ingångna svaren lemna den, tyvärr, lika outredd och bevisa blott, att nämnde skribenter icke kunnat utreda densamma. Detta var ej heller oväntadt, — men så mycket mera oväntadt var det öfversittare-språk, som de båda sistnämnde skribenterna begagnat, då de, ovana vid en lugn vetenskaplig diskussion, sökt att under stora ord och lärda miner dölja harmen öfver att hafva blifvit beträdda med grof okunnighet om den sak, hvilken de utpuffat såsom en sekular-upptäckt. Sådana skribenter anse vi icke värda något svar, — men på det allmänheten, bland hvilken någon törhända ännu tror på dessa herrars auktoritet, icke må af dem förledas till misslyckade ventilationsanläggningar, böra vi kanske med några ord upptaga de gifna svaren. 1:o. Herr Rossings innehåller alldeles inga upplysningar i sak. Vi hade ej heller, uppriktigt sagdt, väntat några sådana från det hållet. Det vore också obilligt fordradt, att han, som användt hela sin tid i trägna praktiska värf, skulle derjemte kunnat tillegna sig några teoretiska insigter, ehuru man alltid mäste beklaga bristen derat hos en så verksam man, hvars företag derföre, ofta utförda på målå, icke alltid kunna lyckas eller grönska. 2:0. Herr Malms svar innehöll, af lätt begripliga skäl, icke heller några sakupplysningar. Men det uppgifna skälet till hans svarslöshet kunna vi dock icke fatta. Han säger neml.: hade uppsatsen gifvit ringaste anledning till antagandet att kr X sjelf lefvat och verkat, så skulle jag ej varit sen aut vidare utveckla de satser, hvilka jag i hithörande frågor uttalat. Hvad månde detta betyda? Tror kanske hr M. att han kommit i korrespondans med klappandar? Hu då! Men då hr M. visat ett så aktningsvärdt nit för den goda saken, förundrar det oss, att han icke, i stället för att vredgas öfver våra anmärkningar, heldre undersökt deras befogenhet och, om han funnit dem riktiga, vidtagit de förändriovgar, som kunnat göra hans apparat fullt ändamålsenlig. I stvället törklarar hr M., i känslan af egen fullkomlighet, att han icke finner sig föranlåten att äterlaga något af de satser, han uttalat. Men då hr M:s studier icke ligga inom kemiens, fysikens eller fysiologiens område, börde det väl icke kännas forodmjukande att rätta några misstag i dessa hänseenden, hvilka dessutom fordomdags hyllats af lika utmärkta vetenskapsmän. — ee