skicklig kemist. Denne begärde till sitt biträde en annan vetenskapsman samt läkaren, som skötte gossen. Alla tre analyserade buljongens beståndsdelar och förklarade derefter enstämmigt, att densamma innehöll ett ytterst starkt gift. Kocken, som nu tillkallades förklarade, att han aflägsnat sig på några minuter medan hans herrskap var i kyrkan, dervid förlitande sig på att köksgossen skulle kunna vaka öfver maten som höll på att tillredas. Gossen återigen sade, att han kort innan han drack af buljongen hade gått till hotellets port för att se en afdelning af gardesregementet marschera förbi. De öfriga domestikerna hade varit i kyrkan med sitt herrskap. Giftblandaren hade således måst välja just det ögonblick då köket var tomt, för att hälla giftet i soppan. Men hvem hade väl kunnat göra detta grymma försök? Han måste bafva varit gömd i huset, ty portvaktaren hade hvarken släppt någon ut cller in. Förskräckt öfver detta afskyvärda dåd, erinrade sig rådsherren de hotande ordalagen i det anonyma brefvet. Öfvertygad att han hade att göra med en fiende, som var mäktig af alla brott, beslöt han att för sin och de sinas säkerhet taga de strängaste mått och steg.