Göteborgsposten – 11 januari 1861, sida 1

ningen ensamt, äro tillräckliga. Talaren måste icke allenast veta hvad han skall säga, han måste också känna en stark lust av tå komma fram med det. Många, och isynnerhet skeptiska menniskor, känna icke det minsta till något sådant. De se framför sig en församling, en blandad hop af personer, som se mer eller mindre besynnerliga ut, men de känna ingen önskan att öfvertyga dem om något. Men hos mr Gladstone finnes det ett starkt behof af att öfvertyga andra, och han är hänförd, derföre att han strider tör sina id6er. Han känner på sig, att han har argumenter att anföra, som skola vara öfverbevisande, han har en hänförelse, som han känner skall väcka den tröge, och ett sätt alt se och förklara saken på, som han hoppas skall förmå tillochmed den dummaste att gå in på hans betraktelser. I alla händelser känner han behofvet att göra ett försök. Han är säker på, att om hans åhörare blott visste hvad han vet, så skulle de känna och tänka detsamma som han, och derigenom är det som man erhåller segern. Denna tro, denna tilllit utöfvar en otrolig makt och mr Gladstone besitter denna tro i ovanligt hög grad. Man skulle knappast hafva kunnat få någon annan att framlägga budgeten för 1860 med tro på att den skulle kunna blifva antagen, men trots alla invändningar från sina gensträtviga kolleger kom mr Gladstone fram med densamma och vann en fullkomlig seger. Mr Gladstone är dessutom i hög grad lysten etter strid. Han är en fullkomhg illuswation ötver skilnaden emellan att vara en fredsvän och att sjelf vara fredlig af sig. I alla stora tvister emellan länder och riken är han den mest fredsälskande af alla menniskor; han hatar tillochmed blotta ryktet om Krig, litar på moraliskt inflytande och afskyr all tanke på krigsrustningar. Han är den mest fredsälskande af alla engelska statsmän såväl i theori som i praxis och vill knappast tro på möjligheten af krig innan soldaterna äro 1 handgemäng ; men när man ser honom i parlamentet är han nära på den stridbaraste af dem alla. Han kan lugnthöra på en hel hop om Europas politik, men låt blott någon tala emot förändringen i jagtbevillningarne eller emotstämplar på fraktkontrakter, och hans vältalighets slussar skola öppna sig. Men en: sådan stridslysten anda är nödvändig för en stor politisk talare, som måste förstå att gifva ögonblickliga och lifliga svar på stående fot, och deri kan blott en stridslysten person utmärka sig. För en sådan talare måste det vara en plåga att vara tyst, under det tvifvelaktiga påståenden anföras, samt att höra andra komma fram med något som han icke kan bifalla. Mr Gladstone skall ständigt vara färdig . att upptaga diskussionen, tillochmed efter midnatt, och han skall fortsätta den tills han uttömt alla sina argumenter och exempel samt utvecklat all sin klokhet och skarpsinnighet. Han äger också en sällsynt takt att uppfatta samt begagna sig af och ledå sina ihörares stämning och har helt och hållet