Göteborgsposten – 11 januari 1861, sida 1

man ej bör tro ett ord af hvad ni säger, yttrade Danton leende. — Nej förlåt, svarade Lonard lifligt, jag vill ej säga detta; jag vill blott anmärka, att alldenstund Hennes Maj:t vet att jag är gascognare, och att jag, såsom sådan, berättar väl, så tycker hon om att från mina läppar höra stadsoch hofnyheter, hvilka jag, för att säga sanningen, söker att göra så litet stötande för Hennes Maj:ts öron som möjligt. — Det är isynnerhet under vissa dagar, som Hennes Maj:t tillåter mig att mycket förlänga den tid hon eljest anslagit åt sin hårklädsel. — L6onard, berätta mig någonting, säger hon: — Jag förstår genast hvad det betyder: det är en befallning att uppskjuta den egentliga friseringen; det är detsamma som om hon sade mig, att jag under en eller halfannan timma utan uppehåll bör föra min kam under Hennes Maj:ts vackra hår och dervid sakta och lätt kittla huden på hennes hufvud. — Vid dessa tillfällen inbefalles en af hennes unga och vackra kammarfruar i toalettrummet: denna sätter sig på en taburett framför drottningen, upptager Hennes Maj:ts fötter i sitt knä, afdrager hennes skor och gnider långsamt dessa vackra små fötter, hvilka utgöra hela hofvets