Göteborgsposten – 10 januari 1861, sida 1

Hyrkusken steg upp på sitt säte, samlade tömmarne i en hand och gjorde med piskan i den andra en väldig klatsch. De stackars hästarne endast skakade på sina hufvuden, utan att låtsa om att de hade förstått meningen med smällen. — Vänta! ropade plötsligt bryggaren, der får du en passagerare till. Han pekade i detsamma på en helt ung man som sprang öfver torget, så att han kunnat förlora andan dervid och som med stora gester tecknade åt hyrvagnen att dröja. Denna person, klädd som en tarflig arbetare, bar under armen en ofantlig packe af fransar i alla färger. Han kom drypande af svett och helt andtruten fram till vagnen. — Finns det ännu någon plats qvar? frå. gade han. — Ja, ja, jag skall öppna! skynda er, svarade kusken och steg ner. Den nykomne stannade brevid Hoche, som gjorde en rörelse af glad öfverraskning. — Ack! utropade han och fattade vänskapligt arbetarens hand; är det du Jean? — Se, Hoche! svarade denne leende. — Jag trodde att du var på vandring... : -— Jag har återkommit; mina läroår äro: nu slut. i — Och hos hvem arbetar du nu?