Göteborgsposten – 10 januari 1861, sida 1

kommer ut från machinen, fattas den af en arbetare, som deraf afhugger ett stycke af en sovereigns storlek. Detta stycke väges, och ifall det väger för mycket, går machinen ännu en gång öfver stången, för att göra den tunnare, men ifall dess vigt är riktig, begynnes en ny procedur i ett annat rum, som har den äran att vara det högst belägna i hela byggnaden. Der finnas tolf skärmachiner på en platform, hvilka skötas af tolf gossar, och i hvarje press går en stämpel upp och ned med den hastighet, att den gör ett slag i sekunden. Gossarne hålla de i lämpliga stycken afskurna stängerna och skjuta dem beständigt fram under stämplarne. De afskurna styckena falla ned i lådor, som äro ställda derbredvid och de öfverblifna kanterna sändas tillbaka till smältköket, för att der ånyo omsmältas. Från denna nya afdelning fördes jag till det rum, hvarest mynten vägas. På ett bord syntes der 13 vägningsmachiner, som med ofelbar noggrannhet fälla dom öfver guldstyckets vigt. Machinerna stå under glaskupor, för att skyddas mot fuktighet och dam, samt se ut som konstiga urverk. Guldstyckena, hvilka likna metallknappar, fördelas mellan de skilda machinerna samt läggas i en stålränna, som med en bestämd mellantid af ungefär !; minut rör sig fram och tillbaka, och för hvarje rörelse framåt utsläppes ett gyldstycke på en i omsorgsfull jemnvigt ställd vågskål, som förmår angifva ätven den obetydligaste vigtvariation. Under några få sekunder tyckes machinen liksom betänka sig, och derpå bortskjutes guldstycket af det nästa; ifall stycket var för tungt försvinner det ned i ett rör på venstra sidan, ifall det var för lätt fälles det ned i ett likadant på den venstra, och ifall det hade den riktiga vigten föres det ned i det mellersta röret. De stycken, som haft riktig vigt, föras nu till ett annat rum, der de emottaga det allra första påtrycket på sin yta. I detta rum finnas åtta machiner, som påtrycka en upphöjd rand rundtomkring guldstyckena, och härifrån föras de öfver till ett annat rum, hvarest 3,000 stycken i gången nedläggas i lådor af gjutjern, som äro fyllda med lera samt betäckta med jernlock. Dessa lådor utsättas för en stark hetta i en ugn under en timmes tid, och uttagas derpå derifrån, men öppnas icke innan de kallnat. Genom denna upphettning erhålla guldstyckena egenskapen att icke förlora sin glans genom att komma i beröring med luften. Derefter tvättas de och torkas derpå, samt föras sedan till präglingen. I präglingsrummet arbeta åtta pressar, hvilka drifvas af ett osynligt machineri. Framför hvar och en af dessa pressar sitter en gosse, som fyller ett rör med de blanka stycken, som äro komna från torkningsrummet och hvilka ett i sender skjutas fram på en stämpel; genom dragning på ett snöre trycker pressen ofvanifrån en annan stämpel ned på guldstycket, och med ett slag blir detta sålunda prägladt på alla sidor, samt är ett fullfärdigt mynt. Det färdiga sovereignmyntet Re ——— ARA