Göteborgsposten – 10 januari 1861, sida 1

Fr a sändes den till smälthuset förmedelst en bana med jernskenor. -Smälthuset är en gammaldags byggnad med hvad man benämner guldköket på ena sidan, och ,silfverköket på den andra, och emellan båda är ett kontor som är väl försedt med vågningsredskaper, böcker, och almanachor o. s. v. Från kontoret ser man ut öfver begge smältköken, så att man derifrån kan hafva tillsyn öfver arbetarne. I guldoch silfverköket arbetas det aldrig på samma dag, och den första smältningsprocess som jag öfvervarade skedde i den senare afdelningen. Den presiderande kocken, väl skyddad at ett läderförkläde samt försedd med tjocka, grofva lädervantar nedlade först fyra solida silfverbarrer i en stor lerkruka, hvartill han betjenade sig af en jernstång; derpå tillsatte han några mynt af mindre värde och krukan anbragtes i en rund öppning öfver den brinnande ugnen. I guldköket sker, då det begagnas, en liknade operation, ehuru j mindre skala; i krukan nedsättes der tre eller fyra guldbarrer till ett värde af 4,000 å 5,000 . — Sedan metallen blifvit flytande tages den glödande krukan med tillhjelp af en svängkran bort från sitt glödande rum, hvarvid den sprider en het ånga ut öfver hela rummet, samt ställes på en plats ofvanom en rad af stålformer hvilka se ut som upprättstående orgelpipor. Den smälta metallen hälles med tillhjelp. af en machin i den ena stålformen efter den andra, tills krukan är tom. Formerna tagas derpå åtskils och silfret, som ou blitvit förvandladt till långa hvitaktiga stänger, läggas först i kallt vatten samt derefter på en skifva af metall för att afkylas. Stängerna äro alla gjutna i de dimensioner som erfarenheten har visat vara de mest passande för deras ombildande till mynt. Från silfversmältningen blef jag visad till guldafdelningen, hvarest metallens behandling är densamma, som den jag har beskrifvit. Guldstängerna gjutas till en längd at omkring 21 tum, en bredd af 17g tum samt en tjocklek af 1 tum, och hvarje skild stång har ett värde af omkring 1,200 2. Medan de ligga på den stora disken i rullningsrummet, innan de underkastas ny behandling, se de ut som stycken af ljusgul tvål. I rullningsrummet sätter en machin af 300 hästars kraft ett verk-i rörelse, som har att utplatta stängerna, tills de slutligen utkomma i band af Vs tums tjocklek samt betydligen förökade till sin längd. Denna procedur, som har någon likhet med den vanliga manglingen at tyg, sker förmedelst stora valsar samt upprepas tills stängerna blifvit bragta till den bestämda tjockleken, hvarpå de afskäras i stycken af lämplig längd. Efter att derpå en eller ett par gånger hafva gått igenom en ugn, äro stängerna, efter förloppet af en tid af tolt timmar, färdiga att underkastas en ny behandling, hvilken företages i en annan afdelving. Denna behandling består i att göra stängernas form mera jemn, så att tjockleken blir fullkomligen densamma från den ena ändan af stången till den andra. Alltefter som en stång