Iotel Niorres. Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Genast, min herre. Det fattas nu blott sju personer, innan vi bli fulltaliga. Det går på ett ögonblick. — Nåväl, din slyngel! jag betalar de sju bristande platserna, men kör i galopp! — Nå, stig då upp, herre! vi resa! ropade kusken och gnuggade glädtigt händerna. Icke mindre förtjusta än körsvennen öfver att det ändtligen skulle bli resa af, stego passagerarne skyndsamt upp i vagnen. Leonard jemte Michel och Talien satte sig på mellersta bänken. Augereau och den stridslystne abbåen togo plats främst; Marat deremot sist. Under tiden undersökte Hoche omsorgsfullt sina hästar och gjorde sig i ordning att vända, för att åter bege sig in uti staden och dit återföra sin skadade vagn. Äfven Santerre gjorde sig redo att begifva sig från platsen. ) Forts. från N:o 1—7,