Göteborgsposten – 7 januari 1861, sida 1

gärlighet; det har derföre af alla hyfsade nationer blifvit ansedt såsom något mycket nödvändigt! Öfver den här ifrågavarande unge elegantens hvitmenade hår hvilade ett slags rund chapeau bas, benämnd chapeau å Cindependent. Hans bröst betäcktes af en hvit satinsväst, på hvilken jagtoch vinskördsscener voro broderade. Öfver denna väst bar han en rock med spetsiga skört och upprättstående krage. Broderivrna voro i blått, rosenfärg och gult; knapparne voro åtminstone två tum i diameter och utgjorde en serie, af glas betäckta, miniatyrer, föreställande Ovidii metamorfoser. Den unge mannen tycktes förtjust öfver att få visa sig i denna bisarra drägt, hvilken blifvit förfärdigad af de bästa handtverkare och ådagalade en fanatisk dyrkan å egarens sida af modets gudomlighet. Då de tre personerna hunno fram till hyrvagnen, stannade de; den yngste gjorde en föraktlig grimas vid åsynen af åkdonet; den fulaste åter smålog gladt. Ah! Låeon, mitt kära barn, yttrade han och pekade på vagnen. Våra parisiska fortskaffningsanstalter vinna ej ert bifall, ser jag, Emellertid får ni väl vänja er dervid, om pappa, såsom ban i går sade, vill lemna er här, för att