Göteborgsposten – 5 januari 1861, sida 1

j vändandet af brefdufvor under en lång tic den söm lemnade de bästa resultater. De är icke ännu alltför många år sedan, som de blott var Rothschild och ett annat liknande hus, hvilka erhöllo underrättelser från fastc landet med en särskild post, som var snab. bare än den vanliga brefposten. Man päåfanr då att använda dufvor. Blotta dresseringer af dessa foglar medtog en betydlig tid och hela planens utförande fordrade stora pen. vingeutgifter. Man måste hatva en inrätt ning för dufvor i Frankrike och en i Eng land, vid hvilka pålitliga personer voro anställ. da för att emottaga och expediera dem, och kostnaden för blott en euda uppsättning a: dufvor anslogs till 600 om året. Hvar och ett dufetablissement hade sin egen metod för kommunikationen, hvilken straxt förändrades, så snart man trodde att nyckeln dertill hade blifvit känd af andra. Några dagar ef ter den senast aflidne Kothschilds död bleji en dufva fångad i Brighton efter att hafva blifvit sårad af ett skott, och under dess venstra vinge fauns ett litet papper med orden: Il est mort samt en mängd obegripliga tecken. Stora summor hafva vunnits på börsen genom underrättelser som dessa dufvor medfört, men nu har den elektriska telegrafen gjort dem öfverflödiga. — Bredvid spekulanterna och mäklarne på sjelfva börsen intaga de såkallade alley-men en betydande plats i börsens utkanter. De äro spekulanter som besöka de närliggande gatorna och platserna, och hvilka oftast utgöras af fallerade köpmän eller kontorister, som icke haft framgång och som sedan de förspillt sin förra bana nu taga sin tillflykt till börsen, hvarest de ofta se sig i stånd att utlöra betydliga förrättningar för fremmande, som icke känna börsens reglor. När en alley-man har framgång tänker han icke på framtiden; han lefver stort och är i sin egen inbillning en lika så stor man som någon af börsens medlemmar. Har han in ledt bekantskap med någon fremmande, som är kommen för att köpa eller sälja papper, så begynner han att tala om Citys magnater på det mest förtroliga sätt, samt låter påskina en nära bekantskap med dem. Man omtalar ett exempel huru en sådan alley-man fick istånd en storartad förrättning genom att på ett kaffehus i närheten af börsen närma sig till sir Isaac Goldschmidt och artigt helsa på honom, och den helsning han erhöll tillbaka var för mannens kund så öfverty gande om haus respektabilitet, att han antörtrodde honom hela sin förrättning. Ett satt att förtjena pengar på som icke finnes på många andra ställen än i City består i att blifva utnämnd till direktör för flera aktiesällskap, en ressurs som mågen köpman och bankir begagnar sig af. Icke få af Citys ansedda köpmän äro direktörer i ett halft dussin sällskaper, i hvilka ett möte, hvilket vanligtvis hålles en gång i veckan, honoreras med minst 1 . 1 sh. för hvarje direktör. I tiere sällskap utbetalas detta honorarium endast när de respektive direktörerna verk