Göteborgsposten – 5 januari 1861, sida 1

Iotel Niorres. Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Är han namnkunnig? — Jag tror, att han är på väg att bli det. Akademien i Metz har tilldömt honom och Laeretelle tillsammans ett pris för en mycket anmärkningsvärd memoir, i hvilken han på det sentimentalaste sätt lofsjunger Ludvig XV:s filantropiska dygder. — Ahl ah! jag har hört talas om det der. Och huru heter din advokat? — Herr de Robespierre, svarade Tallien. Jo, det är en gosse, som kommer att gå långt och som skall ge folk att tala om sig, skall du få se! För det första är han en ganska god poet och har skrifvit vissa madrigalar, som ej äro att förakta. Hvad som isynnerhet är anmärkningsvärdt i hans poesi, är den milda och känslofulla ton, som råder i densamma. Denne man förefaller mig som honung eller socker. — Robespierre! Robespierre! upprepade, likt en som söker i sitt minne, den unge mannen x) Forts. från N:o 1—3.