Göteborgsposten – 2 januari 1861, sida 1

närerna använde fjorton år på statyens modellerande, hvilken tid af konungen åter användes på ett sätt, som föga hedrade den thron han innehade. Men då statyen ändtligen blef färdig, och ett mästerverk var den, ansåg man sig ej kunna undgå att uppställa den, huru litet Hans Majestät förtjenat en dylik heder. Den plats som bestämdes att deraf prydas, begränsades på södra sidan af Seinen, på östra af Tuileriträdgården och på vestra af en byggnad benämnd le GardeMeuble. . Statyen var med frånsidan vänd emot TuiMerierna och med ryggen mot Champs-Elystes — I då som nu den förnäma pariserverldens älsklingsI promenad, ehuru man måste medgifva att denIsamma under Ludvig XV ej på långt när var I hvad den under Napoleon III blifvit. I Den plats hvarpå statyen restes, blef efter j densamma benämnd Ludvig XV:s torg. j Det är till detta torg vi anhålla att läsaren I måtte ledsaga oss en dag i början af sommaren lår 1785. i Icke ett enda moln skymde himlahvalfvet I för parisarnes blickar, och luften hade denna klara j blåa färg, som brukar tillkännagifva, att dagen Iskall bli vacker. Solen hade ännu ej tillryggalaggt tredjedelen af sin bana, men öfvergjöt dock redan med en bländande klarhet trädens löfverk hvilka tillfölje af det myckna, på dem hopade