Göteborgsposten – 31 december 1861, sida 1

Men manteln lemnar han åt verlden; Ty i de rika veckens skrynuklor Ilan har förborgat hvad han skådat: I finaste fotografier Finns händelsernas gång der tecknad. Kom gamle, förrn Du löser manteln, Och veckla upp den flik, som gömmer Hvad här vid Götas strand har timat Sen du tog spiran mot för jemnt ett år sen! Jag tuben redan ställt i ordning Att kunna skymta Dina bilder — Ah, du mig hör, Du lyfter fliken — Jag ser, jag ser; men i ett virrvarr; Håll stilla än och låt mig flytta Ett par af bilderna på papper, För att af svärtan svärtas, pressen pressas, Och sedan gifvas bort till allmänheten. Uppå en ljus, en fridfull tafla, Omvräfvad, som med helgongloria, Af Evangelii hvita dufva, Jag ser en snillrik, högsinnt andlig, Som, pelikanen lik, sig sjelf uppoffrar Att gifva föda, andlig, kraftig föda Åt dem, derefter hoppfullt trängta. Lik en kopia ifrån Romartiden, En tafla ser jag — det är visst senaten, Som, stor i handling, leder höga sinnen Den rätta vägen för all samfuudsanda.