Göteborgsposten – 29 december 1860, sida 1

djuren mot tigrarna, och jag önskade hjertligt att de förra skulle undkomma. Detta lyckades dock icke tör alla, utan trenne rådjur föllo offer för tigrarna, hvilka så snart de fingo dem i sigte störtade sig öfver dem och grepo dem. kt annat fangades letvande al en gosse. kungen frågade oss då vi reste hem, om vi hatt roligt. Vi bejakade frågan, och jag tillade att detta också skulle bli ett nöje for våra vänner i Europa. Detta löfte gjorde honom mycket förnöjd, och han tackade helt ödmjukt. Kl. tre skulle vI bese slottet och äfven ha företräde hos en af drottningarna, som önskat att se oss fruar. Det var vid detta tillfälle, som jag fick taga thronsalen i närmare skärskådande. Medan vi gingo omkring 1 densamma, kom kungen och gat oss tre hvardera en sylada at papp. Dereftier mäste vara män aflågsna sig, och drottningen, en åttaädrig prinsessa samt en tvåärig prins kommo in. Man kan icke foreställa sig en sådan mängd af guld och juveler, som de buro på halsen, på hufvudet, i öronen och i näsan. Njelfva drägten bestod at tungt guldtyg. Samtalet blet icke vidlyftigt, ty de kunde icke engelska; men kungen var inne och fungerade som tolk. Afven drottningen bekränsade oss, men hon lät sig icke nöja dermed, utan gaf tvenne dyrbara juvelringar åt hvar och en af oss samt hängde stora stycken af rödt, med guld inväfdt tyg, i form al shawlar på oss. Men dessa voro så långa och breda att de voro högst besvärliga att bära, och när drottningen och barnen gätt ut och våra män kommit in, hade vi svårt att afhälla oss från all skratta ötver vår utstyrsel. Jag, var glad att jag förut fått tillfälle att tala nägra ord för våra tamuliska kristna. Jag sade av det skulle glädja oss mera om kungen bevisade dem godhet än om han gal oss sjelfva prof på sin välvilja, och goda voro de lotten jag erhöll i detta hänseende. Före vår afresa besokte vi en engelsk skola, som bekostas af kungen, hvilken derefter följde oss till bungalown, säg oss äta vår nuddag och tog alsked.