Göteborgsposten – 29 december 1860, sida 1

Lifvet på Caprera. (Efter ett bref i Times.) Till denna lilla ö måste hvarje bildad menniska, som har sinne för det höga och adla i litvet ovilkorligen allt emellanåt låta sina tankar ila bort ifrån kontinentens verldshvimmel. Det är icke någonting af verldshistorisk betydelse, som lvckar hans tankes flygt dit, men det är något kanske ännu mera storartadt än alla de bullrande taflor den pågående verldshistorien kan uppvisa, det är hägkomsten af den renaste och mest menskliga karakter, som det förunnats oss, hvilka nu lefva, att skåda, som kommer en att med intresse rikta sin själs blickar på denna punkt. Det är dit Garibaldi, efter att hafva utfördt den bragd, genom hvilken han kastat verldshändelserna i er ny och lyckligare bana samt förvärfvat sig millioners tacksamhet och hela verldens beundran, dragit sig tllbaka för att blott i medvetandet om fullgjord pligt söka sin belöning. Det lif han der törer, är lika så enkelt som hela rv hans karakter, men det