Göteborgsposten – 28 december 1860, sida 1

1 bestående republik behofde endast dessa intressen rådfrågas, då deremot nordens förhatliga förmynderskap ständigt skulle vara dem i vägen, om Unionen ej blefve upplöst. I det förra fallet skulle de lagstadganden, som åsyfta slafveriets mildrande och underlättandet af befrielsen derur, kunna upphåfvas, samt till och med den inbringande menniskohandeln på Afrika bli ett i lag tillåtet yrke, då det i bomullsintressenas nät insnärjda England, den enda af de europeiska stormakterna, som energiskt upptradt mot slafveriet, sannolikt blott genom ljungande pappersprotester komme att opponera sig mot en sådan sakernas ordning. Och då skulle den nya slafrepubliken, kunna fritt införa slafveriet i alla de sydvestliga territorier, som vid skilsmessan fallit på dess andel, samt omsider få tillfälle att röfva från Spanien Antillernas perla det herrliga Kuba, som så länge lekt söderns slafegare i hågen. Ungefär sålunda resonnerar det parti, som yrkar på unionens upplösning på fullt allvar och icke blott i afsigt att skrämma de nordliga staterna till eftergifter för deras anspråk. Det är dock möjligt att en riktigare uppfattning af de förhandenvarande förhållandena kommer att småningom göra sig gällande, sedan den första på nederlaget vid presidentvalet följande uppsvallningen hunnit lägga sig, och att söderns män allmänt nog skola inse det, oaktadt de ofvan anförda frestande fördelarne af unionens upplösning, densamma skulle mer än något annaut kraftigt bidraga till slatveriets utrotande. Ty väl skulle i förstone den , eganderättens helgd, hvarpå slafhållarne pocka, blifva obestridd inom den nya republiken, väl skulle deras rättigheter öfver slafvarne kunna utsträckas så långt att dessa kommo i jemnbredd med husdjuren, men derigenom vore föga vunnet, då den ,egendom, hvarom man på detta sätt velat försåkra sig, kan både tänka och känna, har både frihetskärlek och viljekraft. Antingen slafveriets ok komme att göras ännu tyngre eller det fortfore att vara hvad det hitills varit, så är dock ett säkert, och det är att ett oerhördt antal slafvar skulle begagna sig af första tillfälle för att rymma till de nordliga staterna, hvilka då skulle kunna erbjuda dem hvad de icke kunnat förut, neml. frihet och skydd mot deras tyranners förföljelser. Följden häraf blefve naturligtvis att de sålunda undan slatveriets ok befriade gjorde allt för att försätta sina stamförvandter i slafstaterna i samma lyckliga ställning genom beframjande af deras rymningseller upprorsförsök. De nordliga staterna, hvilka då, såsom bildande en särskild republik, icke mera bundes af några konsiderationer, skulle fritt kunna följa den röst, som bjuder dem att understödja de olyckliga afrikanarne i deras helt naturliga sträfvanden att återvinna den dem orättvist beröfvade personliga friheten, denna den dyrbaraste af alla timliga förmåner. Sålunda uppkomna förvecklingar skulle enligt all sannolikhet förr eller senare föra RENEE ARENA AE EEE SRS AROR EAS ATEA