Han gjorde en rörelse, liksom för att stiga öfver relingen till båten. Richard höll honom tillbaka. — Mästare! sade han, akta er! hålan är tillsluten. — Låt fjedern springa! sade mäster Eudes, utan att dock hans slöa blick erhöll något lif. — Hvar är denna fjeder? tala, min far! utropade Mercurius oroligt. — Der! svarade den gamle, utan att vända bort hufvudet. Han visade på ett ställe i klippan. Mercurius dref på båten, grefven utsträckte handen och utstötte ett glädjerop. Han hade funnit fjedern. Den inre väggen till hvalfvet sänkte sig. Mercurius och grefven sprungo in, mäster Eudes och Richard följde dem. Grefven hade tagit den unga flickan i sina armar. Han visste, att i grottorna skulle finnas nödiga saker, för att rätt vårda den sårade. Mercurius, som ansåg sig säker om att skatterna voro qvar, hade velat besöka grottorna, innan han begaf sig af, och hemta Catherinc, som var qvar i gången. Hans bror hade gillat detta förslag. Okunniga om att mäster Eudes lemnat Van Helmont de handlingar, som bestyrkte Marcs rättigheter till namnet och titeln af grefve de Ber