fanns i klippan, och alla tre rusade på en gång fram: den ene föll öfver en hög rubiner, diaman ter och smaragder, i hvilka hans armar fördju pade sig ända till armbågen, den andre vältrade sig rusig i guldhögen; den tredje tog upp hela gröpnar af juveler och smycken. Alla tre skreko, tjöto och nästan greto aj glädje; de voro alla tre liksom rusiga genom åsynen af denna otroliga rikedom. — Till båten! utropade en utaf dem plötsligt. Det var en sällsam scen att åse, huru de tre männen skyndade med sina rikedomar till båten, hvars botten liknade en gnistrande våg af ädelstenar, juveler, silfver och guld. Inom ett par minuter var båten fullastad, så att den var nära att kantra. Relingarne togo in vatten och hafvet tycktes begärligt fika efter att få i sitt sköte neddraga båten med dess dyrbarheter, men tjufvarne inlastade alltjemt ännu mera och den genom egandet af denna oskattabara rikedom framkallade febern kom dem att förgita all försigtighet Slutligen var det dyrbara hvalfvet nästan tomt ... Ännu en gång tillbaka till grottan och alla La Chesnayernas rikedomar skulle vara hopade i tjufvarnes båt. De tre männen togo hvar sitt nytt iång juveler och skulle skynda till båten med den nya bördan, men i samma ögon