— La Chesnaye! sade Van Helmont och förde händerna till sin lifgjördel, der ban bar ett par pistoler, samt tog ett steg tillbaka i korridoren. — Denna qvinna! sade mäster Eudes med kort stämma, denna qvinna! -Hon tillhör mig! sade grefve de Bernac. — Denna qvinna måste jag döda! skrek gubben. — Döda? sade Mercurius. För djefvulen! hon utgör en del af vår egendom, och vi behålla henne, Mercurius och hans bror, hvilkas ögon ännu voro bländade af det starka ljusskenet, hade ej blifvit varse Van Helmont och Aldah, som båda stodo till hälften dolda i mörkret i korridoren. — Ah! inföll Mercurius med ett vildt grin; ni väntande icke att få träffa oss här, eller buru, min far? Ni trodde, att jag dödat Humbert och skulle vara hängd! Ni har gjort er till Rcynolds medbrottsling, för att störta oss, och det är vi som störtat Reynold. — Denna qvinna måste dö! upprepade åter mäster Eudes, utan att svara sin son, och rusade på Diana. Mercurius höll honom med kraftigt arm tillbaka. -— Denna flicka tillhör Humbert, sade har