Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 1

—— -.--— — AA Med ett språng var han ute ur salen, Marc gjorde en rörelse, liksom för att följ: grefve de Bernac, men ett skri från Giraud nag lade honom fast på sin plats. Giraud hade under oväsendet närmat sig bordet, på hvilket den alltjemt afsvimmade delin qventen låg, och undersökt dennes kropp. — Ah! inföll han hastigt med genomträn. gande stämma, nu vet jag, hvarföre icke fånger talat! Se! man har brännt upp hans tunga! Ståthållaren af Rouen, Marc och domrarnq skyndade fram till La Chesnaye. — Men, anmärkte en af embetsmännen och ryggade tillbaka af fasa vid åsynen af det för. färliga, vämjeliga såret i delingentens mun, mer om han icke kan tala, så kan han väl dock skrifva åtminstone! — Nej, sade Giraud, fingrarne äro sönder. skurna på båda händerna. Se bara! Åh, mar måste göra sig säker om att han skulle tiga. — Och hvem, inföll ståthållaren af Rouen hvem har då vågat att så gäckas med rättvisan Hvem skulle ha intresse af att förhindra Ls Chesnayes bekännelse ? — Hvem? sade Giraud med en hånfull ironisk ton. Hvem? sägen j. Gån att fråge honom, som nyss gick ut ur salen, honom son låter kalla sig grefve de Bernac! En häftig rörelse följde på dessa ord.