Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 1

teer tt tt R——— RR R————— ——---LL sakliga innehåll. Ffter en kort antydning om hvad som utgjorde kemiens föremål samt den ställning den intager till de öfriga naturvetenskaperna, hvarvid kemien karakteriserades såsom den vetenskap hvilken hade att besvara frågan, at hvilka ämnen kropparne och naturforemålen bestå, samt hvilka lagar och krafter som herrska vid de förändringar de undergå i afseende å sina beståndsdelar, lemnde talaren en ötversigt öfver denna vetenskaps historia, hvari han visade huru alla kemiska frågor under tidernas lopp allt mera koncentrerat sig kring frågan om förbränningsprocessens förklaring, ulls den nuvarande kemien slutligen framgått ur den teori som Lavoisier uppställde dertör på grund af vår landsman Scheeles och engelsmannen Priestleys samtidigt år 1774 gjorda upptäckt at syrgasen. — Först påpekade talaren att kgypten troligtvis var det land der kemiska kunskaper tidigast uppstått, ehuru man icke bar något tidigare exempel på förekommandet at sjelfva namnet kemi an ilrån 4:de århundradet at vär tdrakving, samt tramhöll derpå huru det förakt för expermenterande empiri som genomgick grekernas hela bildning hindrade detta i vetenskapligt atseeude eljest så utmärkta folk att på samma sätt som de gjorde med den ötriga visdom som de emowwogo från egyptierna, afven vidare utveckla deras keunska vetande. Det var först araberna som elter sin erotring af Egypten upptogo och vidare utvecklade de der betintuga och fortletvande kunskaperna. Under deras bänder var det som kemien antog karaktären at konsten att göra guld. Genom unsstydniug al några tenomener leddes de vemligen ull antagandet at den falska satsen att metallerna voro sammausatlta amnen bestående at ett egentigen metalliskt amne samt en olika grad af ullsatts at andra ämnen, så att man genom atskiljandet af olika mängder at det främmande ämnet kunde förvandla den ena metallen tull en aunan med mera metalliska egenskaper, hvarigenom man slutligen borde kunna få också guld; uch den benägenhet araberna så val som österländingarne i allmänhet hade efter deuna, iedde dem att uppställa frambringandet ar densamma såsom kenmims egentliga uppgitt. Genom misstydning af en annan löreteelse, den mnemligen, aut en del kroppar i mineralnvaltigt vauwen ötverdragas med en humna af metall, hvarigenom det ser ut som de skulle blifvit verkligen förvandlade till denna metall, leddes de vidare till den äsigten, att det nodvändigt måste finnas ett ämne, genom hvilket man skulle kunna verkställa den ena meuvallens förvandling till den andra; och detta amne, som man derföre sökte att upptäcka, benamnde man ,de vises sten. Stratvandet att finna denna ,,de vises sten samt att kuuna göra guld, var det som utmärkte arabernas kemi, och i denna gestalt var det som den från dem under medeltiden kom öfver till Europa. Vid den friare tilygt, som menniskoanden vid den nyare tidens början, efter Amerikas upptäckt och Kopernici system, begynte att höja sig till, började också den gamla ingrodda fasta tron på denna ,,de vises sten, som man oaktadt sekellångt sökande icke lyckats påträffa, att vackla och gick under. Men de iakttagelser, som under detta ve men —ÖEXTTXIEIEEIEXEEÖIUVITe— ee