Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 1

— J han tviflat på mig, j hafven icke mera rättighet, att låna mig ert bistånd. Marc och Giraud försvunno. De skyndade båda ut genom samma stadsport som Van Hel-mont, följde derpå samma väg som han och uppnådde foten af klipporna, hvilka de raskt klättrade uppför. — Röda huset ligger ju häröfver oss? frågade Marc. — Ja, svarade Giraud. — Du kommer väl ihog hvad Van Helmont sade ? — Ja. Vi skulle kl. 12 i natt befinna oss under slottets murar, för att vänta derstädes. Och om vi, när kl. slagit 12, cj sett till någon, skulle vi klättra öfver murarne och komma till hans hjelp, ty han skulle då behöfva oss. — Det är riktigt, Giraud. De båda männen började åter sin klättring, för att nå Röda husets fagad. Samtidigt klättrade äfven tvenne andra personer, men på motsatt sida, uppför klippan, och styrde, äfven de, sina steg mot den del af slottsmuren, som omgaf den lilla skogsdungen. Dessa båda personer voro delinqventens tvenne bröder. Den ene, Mercurius, var ännu insvept i kapten La Chesnayes röda kappa, den andre bar den eleganta drägt, grefve de Bernac hade, då han bevistade banditens tortyr.