nåväl, detta bopp skall jag tillintetgöra! Jag svär dig det, och du vet, att jag aldrig sviker mina löften, jag svär dig, att stöta denna dolk i mitt bröst, om du vägrar att svara mig. — Van Helmont! utbrast gubben och rusade framåt. Den lärde höll honom tillbaka. — Icke ett steg! sade han. Jag dödar mig och genom min död drager jag dig med mig i grafven; ty sedan jag dödt, skulle Aldah ej tala och min hemlighet skall försvinna med mig. Svara, underskasta dig! du är i mitt våld! Hvar befinner sig min dotter ? Mäster Eudes, som aldrig brukat böja sin vilja under någon annans, tvekade nu. Van Helmont närmade dolken än ytterligare till sitt bröst. — Hvar är min dotter? upprepade han åter. — Här! utropade den gamle. — I detta hus? — Jal — Hvar? — I öfra våningen. Van Helmont tycktes öfverlägga med sig sjelf. — Svär mig, skrek mäster Eudes, hvars rörelse öfvergått till en riktig paroxysm, svär mig, att du skall förmå Aldah att tala, och att