Göteborgsposten – 19 december 1860, sida 1

— sr andras, så måste de nödvändigt handla efter len gemensam plan. De personer som hafva samma åsigter måste derföre sammansluta sig för att genom samverkan i användandet al de medel statsskicket ställer dem till buds söka att göra sina åsigter gällande vid statsangelägenheternas afgörande. Vi komma så: ledes dertill, att liksom partibildning och par tiverksamhet äro ett nödvändigt vilkor för upp: komsten och utbildningen af en folkvilja och en allmän opinion, likaså äro de ett nödvändigt vilkor för all verksamhet genom hvilken denna opinion kan utöfva sitt inflytande på statsaffärerna. — Det är denna slags partiverksamhet som man isynnerhet är rädd för och har afsky för. Partimanöver är ett ord som man använder som ett klander och en förebråelse. Och dock borde det vara klart att icke ens den vanligaste politiska handling, såsom t. ex. valet af en representant kan leda till något verkligt resultat utan ett sådant sätt att gå tillväga. För att en valman skall få sin åsigt och vilja uttryckt i representationen är det nödvändigt för honom, att se till att, ifall han icke kan tå den person till representant som han helst önskar, han åtminstone må få den som minst skiljer sig från hans åsigter. Men detta kan icke ske utan öfverenskommelse och öfverläggning med andra som hafva ungefär lika åsigter. Det är dertöre också vanligt i alla länder der det finnes ett kraftigare politiskt lif, att valmannen samlas till hvad i vårt grannland Danmark benämnes Prövevalg för att se efter hvilka personer som kunna komma på förslag till kandidater och derefter upprätta sin vallista. Och likaså nödvändigt är det att man försöker att öfvertyga andra, som skola deltaga i valet om de fördelar eller olägenheter som skola medföras af hvarje kandidats val, ty eljest kan valet icke komma att ledas af annat än personligt tycke. Och samma sak är det med alla andra politiska handlingar i hvilka flera personer skola deltaga. Partier och partiverksamhet är således en nödvändighet för att folkets opinion skall kunna utöfva något inflytande, vare sig större eller mindre, på statsangelägenheterna. Huru långt detta inflytande skall sträcka sig beror uppå de medel, som genom statsskicket stå partierna till buds för en sådan inverkans utöfvande, samt på det sätt, på hvilket partierna förstå att begagna sig af dessa medel. Ända intill senare tider har man nöjt sig med att söka förskaffa folkviljan inflytande på några af de statsangelägenheter, som betraktats som de vigtigaste, såsom förändring i grundlagar, civil: och kriminallagar samt utgörandet af nya skatter, och det sätt, på hvilket man sökte att försäkra folkviljan om detta inflytande, var att förbehålla representanter al folket rättighet att deltaga i alla beslut, angående sådana frågor. Allaöfriga angelägenheter lemnade man åt regenten att sköta såsom honom bäst syntes, troligtvis icke blott derföre, att de under dåtidens förhållanden rntes af jemförelsevis mindre betydelse, utan kert lika så mycket derföre, att det enda sätt man kände att inverka jå statsangeläsenheterna, nemligen ett direkt ofverlaggande och beslutande genom riksdagsombud, icke var nvändbart på frågor, som voro underkastade ut mera vexla efter tidsomständigheterna.