Göteborgsposten – 19 december 1860, sida 1

vilddjur. Hans ögon flammade, hans anletsdrag förvredos och läpparne darrade feberaktigt. — Huru skall jag kunna förmå honom att ge vika? sade han till sig sjelf och stannade Han måste uppenbara mig denna hemlighet i sin makt... han måste det! Hvad! allt mitt arbete skulle då vara förgäfves ... jag står vid må. let och måste i sista minuten se mina ansträngningar krossas! ... Så får det icke vara!... Jag måste lära känna denna hemlighet!... Van Helmont stod lugn och orörlig samt följde med flammande ögon den gamle. — Jag vill ha min dotter, inföll han. — Du skall få henne! jag svär dig det! men magnetismen ! undervisa mig deri! — Aldrig! jag tror ej på dina eder! — Hvad skall jag göra då! — Jag vill ha Aldah... hvar är hon? Mäster Eudes svarade icke. — Hvar är hon? upprepade Van Helmont. Mäster Eudes betraktade honom forskande, men öppnade munnen. Van Helmont drog en dolk ur gördeln. La Chesnaye befarade ett anfall och tog ett språng tillbaka, men Van Helmont rörde sig icke ur stället, det var mot sig sjelf han riktade dolkspetsen. — La Chesnaye, utbrast han, jag är, efter hvad du sjelf sagt, ditt sista och enda hopp;