Göteborgsposten – 18 december 1860, sida 1

EEE ——V inom stämplats som ogrannlaga och mötts med ett: vade retro! Eu glädjelullt tecken att denna fördom, detta tasthållande vid ej nog klart genomtänkta principer, gitvit med sig, av det oftenthga uttryckets råmärken butvit något framflyttade, att det sunda förnuftet afslagit ett och annat at konvenanshydrans tusende hutvuden, har man med glädje aw påminna sig från konserterna på senare tiden, vid hvika det, med rätta, ej) anses stöta grannlagenheten, att genom applåder gifva tillkänna sin förtjusning öfver det sätt, på hvilket en musikälskarinna eller musikålskare uttört sitt parti. Det bådar att vi inslagit en förnuftig väg, hvilken vi böra tulltölja. Vi hafva ätven andra fägnesamma tecken till att den förra quasi-anstandigheten gilvit med sig, utan någov inträng på sedlighetens område. Som ew exempel härpå vilja vi framdraga, avt det medgitvics karlar tillträde till de vackra uppvismngarne i harvarande truntimmerssimskola; man har ej ens vid sådana tillfällen illa upptagit att de deraf förtjenta unga najaderna helsats med en appläd, ett hurra vid något väl utfördt vägstycke, eller att deras namn införts i de daguga tidningarne. — Allt bådar, som ofvan år sagdt, att vi äro på en god väg, hvilken aldrig, såsom ännu mången af gamla skolan med rynkad näsa påstår, skall slutligen bära in i sängkamrarne. Hemmet, det husliga lifvet skall vara fridlyst; der skall råmarket stå med sin inskrift: hitintill, men icke vidare! Vär så hastigt bildade och med så mycket nit och intresse omfattade skarpskyttekorps skall afven i sin mon, med eller mot sin vilja, arbeta i riktningen att framflytta offenthghetens gränser. Sjelfva gifva medlemmarne sig ull spillo för ottentligheten: de hatva icke stängt sina dörrar för allmänheten, icke ens under den tid, då man kunde förutse att deras steg på öfningens bana skulle kunna beles af dem, som ej hatva bättre vett, och de skola med såkerhet aldrig sky nagon offentlighet, vare sig på tria fältet eller i udningarnes spalter. Sådan är den naturliga toljden at stratvandet för en hög ide; då wampas alla lumpenhetens och smasiwnets pedantiska formler under tövterna: blicken är vlörryckt vand mot målet och den div vandraude ser ej de krälande reptilierna kring sma fötter. Såsom en anknytan härtill må anföras följande prof på huru långt offenuighetens gränser blilvit framtlyttade i Stockholm. Det är i Sveriges officiela tianing Vi finna en skildring af den bal, som börstöreningens i Stockholm medlemmar d 1 d:s gätvo i börsens iestivitetsvåmng. Vi antöra derur följande: ,Den, som sett och vet att skönheten i Sverige företrädesvis är att finna inom de borgerliga kretsarne, likasom de verkhgt svenska dragen säkrast återfinnas i de gamla atternas, från folket utgående stam, må toreställa sig huru vacker denna bal i sjeltva verket var. Utan att gå grannlagenheten tör nära, vilja vi erinra om nägra praktyexter, nägra fleurs animees af balens Hora. Den intagande mille Elisabeth S—Uu hade en smakfull toilette at blå Donna MariasilkesHior med sidenrobe. Fru Elise B—ys, todd JIW--ch, stävliga figur visade sig i en hvit blonderkladning med guldcemture, och AASE SR