Göteborgsposten – 18 december 1860, sida 1

Mercurius befriade fången från banden och kafveln. Reynold utstötte ett genomträngande skri, ville rusa fram, men hindrades af kedjorna. Humbert och Mercurius hade försvunnit och hålet i taket var alldeles doldt. Intet spår syntes deraf. Fångens vrålande af raseri besvarades af gapskratt. — Vänta! vänta! sade en genomträngande stämma, du skall snart få skrika ännu mera! I detsamma kommo fyra polissoldater ned 1 fängelset, samt grepo tag i delinqventen. Denne gjorde starka försök, att komma lös, men han förmådde ej, tillfölje af kedjorna, röra händer eller fötter. Rasande visade han med sina bundna och blodiga händer på stenen i taket, der Mercurius och Humbert åvägabragt öppningen. Men polissoldaterna förstodo honom icke, alldenstund han ej kunde tala, utan trodde blott, att fången hotade dem. — Det kräket, sade en utaf dem, är rädd för tortyren! jag trodde honom vara modigare än så! — Hissa upp fången! ljöd en stark stämma utanför. De fyra soldaterna lossade kedjorna, som