Göteborgsposten – 15 december 1860, sida 2

förliden tisdags eftermiddag begifvit sig från hemmet för att hos närboende grannar få låna upp en summa penningar att dermed betäcka förfallna skulder, som han åsamkat sig i och för bröllopsomkostnaderna, samt att han för sådant ändamål besökt några grannar, hvilka dock icke kunnat hjelpa honom med några penningar, bvarföre Svensson tattat beslut att på annat sätt förskaffa sig penningar. Under hemvägen då han kommit att vassera törbi målsegarens ladugård, der Svensson förut innevarit och säledes kände till lokalen, hade hos honom den tavken uppstått att han med lätthet skulle kunna anskaffa penvingar verigenom att han tillegnade sig et par målsegarens oxar, hvartöre Svensson ock ivgåvt i ladugården, som ej varit tillå t, och lösgjordt ett par der stående oxar, dem han deretter fört ut ur ladugården och sedermera med desamma ofortotvadt begitvit sig på vag hit till staden för att med det snaras e få oxarne realiserade, hvilken spekulation dock misslyckades. Svensson förnekade alideles att han vid bortgåendet heminhån haft för atsigt att stjäla oxarue eller att han i öfrigt uppgjort någon plan för att på olofligt sätt årtkomma penningar, utan hade han först beslutat sig härtill sedan han förgälves försökt att hos åtskilige at hans grannar Iå upplåna några penningar till sina skulders betäckande, äfvensom Svensson påstod att hans hustru ej haft vetskap om stölden, hvilket målsegaren äfven sade vara sannolikt, enär, efter hvad målsegaren der hemma hos honom förnummit, Svenssons bustru skulle i förskräckelsen öfver sin mans olycka hatva tått för tidig barnsbörd. Målet remitterades, för vidare fulltöljd, till domhafvanden i Wädtle härad, och skulle Niklas Svensson, i afbidan på vidare ransakning, qvarsitta i härvarande celltängelse. — Sistl. onsdag d. 11 d:s hade tvenne okände manspersoner uti en lumpkållare vid norra hamngatan till salu utbjudit åtskilliga metallbitar ätvensom koppartråd, men då misstanke genast uppstod emot säljarne att hafva på olofligt sätt åtkommit godset, blef den å gatan posterande poliskonstapeln N:o 22 Olsson tilkallad, men innan denne hann ankomma hade den ene af de okände säljarne försökt att komma undan, men blef dock slutligen fasttagen, hvarefter de båda blefvo uppförde i polisvakten, der de befunnos vara metallarbetaren Johan Lindqvist och klensmedsgesällen D. U. Ludvigsen, hvilka innehaft tjenst här i staden, den förre hos gördelmakaren OC. J. Hallberg och den senare hos smeden Österlund. Härom företogs jemväl sistl. gårdag förhör inför poliskammaren, dervid tilltalade Lindqvist och Ludvigsen inställdes från cellfängelset. Såsom målsegare tillstädeskom otvanbemälde gördelmakare Hallverg, hvilken igenkände de trån Lindqvist och Ludvigsen anhållne metallbitar och koppartråd hatva blitvit honom frånstulne, men att målsegaren härom ej haft kännedom förrän han genom polisbetjenizgen derom erhållit underrättelse, hvarjemte mälsegaren i öfrigt uppgat, att tilltalade Lindqvist, som varit i lära hos honom sedan en månads tid, sistl. måndag uppsagt sin tjenst hos målsegaren och derefter icke afhörts, samt att målsegaren numera vid etterseende funnit att ban blifvit bestulen på åtskilliga par kakelugnsdörrar af messing, äfvensom omkring ett lisp. nickel och lika mycket nysilfver, utan att målsegaren visste när detta bortkommit. De stulna metallbitarne och koppartråden, hvilka utgjorde de förre 19 b. och den senare 15 Z., värderades af målsegaren efter beräkning af 3) sk. för koppartråden och 24 sk. för metallbitarne. Tilltalade Lindqvist, först tagen i förhör, uppgaf angående sina lefnadsomständigheter, att han vore född den 28 Februari 1836 i Söderby af Norsunda socken i Stockholms län af torparen Johan Lindqvist och dennes hustru Catharina Brundin, hos hvilka han vistats hemma tills 14 års ålder, då han kom i lära hos gördelmakare Hesselgren i Stockholm, der han tjente i fyra år; derefter hade han blifvit antagen såsom betjent hos boktryckeri-direktören Thomsson under ett halft: år, hvarefter han blitvit anvärfd vid Svea Artilleri-regemente samt efter erhållet afsked derifrån innehaft tjenster så väl i Stockholm som i trakten deromkring, tills han för några år sedan begaf sig till Jönköping, der han kom i lära hos en fabrikör vid namn Nordström, hvarefter han sistlidne höst flyttade hit till staden, der han först innehaft tjenst hos gördelmakare Carlsson och sedermera bos Hallberg. Tilltalade Lindqvist erkände att han tillgripit så väl metallbitarne, som koppartråden samt berättade att öfverenskommelse härom sistl. Söndags afton blifvit träffad emellan honom och Ludvigsen, hvilken han kände från Stockholmstiden och som brukat att besöka Lindqvist, senast Söndags atton, då han skulle intalat Lindqvist att söka åtkomma några metallstycken och annat gods, som legat förvaradt i hans husbondes materialbod och hvilket de sedermera skulle för gemensam räkning försälja på det att de, som ämnat begifva sig härifrån staden, derigenom kunde få resepengar. Lindqvist hade ock påföljande Måndag samlat ihop såväl metallstyckena, som koppartråden och haft detta förvaradt i en säck uti Hallbergs materialbod, derifrån det sålunda stulna godset blitvit påföljande Tisåags morgon, då Ludvigsen etter förut dem emellan träffadt aftal, infunnit sig och bjelpt till med att forsla bort säcken. Ludvigsen deremot törnekade fräckt att han intalat Lindqvist att begå någon stöld eler derom i öfrigt träffat någon ötverenskommelse, men vidgick väl att ban Tisdags morgon besökt Lindqvist, hvilken då skulle ombedt Ludvigsen att hjelpa honom med att försälja metallstyckena och koppartråden, dem Lindqvist sagt sig hafva fått till skänks af en bleckslagare i Masthuggsbergen, hvarföre Ludvigsen ock, för att göra Lindqvist till viljes, tagit säcken JA RA 4 — Hvad hoppas du då kunna vinna med