— Hvad hoppas du då kunna vinna med din hitkomst? återtog rösten. Tvenne saker: de bevis som utlofvas mig i biljetten jag erhöll och frihet för henne, som jag söker och hviiken du håller här i fångenskap. — Och hvad skall du gifra i utbyte? — Guld! — Guld! upprepade rösten med ironisk ton. Hvad är väl guld för den som sjelf kan göra sådant ? Det behofs mera! — Hvad då? — Magnetismens hemlighet. -— Denna hemlighet är mir och jag bevarar den. — Du vägrar således att uppenbara mig den? — Ja. — Akta dig! — Jag fruktar ingenting! — Du befinner dig likväl! din fiendes våld! Van Helmont gaf till ett ort skratt. — Den, som talar till mi, sade han, tror mig således vara nog dum, at så lemna mig i hans våld, utan något medel til räddning ? Nej! nej! Jag upprepar det ännu ex gång : jag fruktar ingenting. -—— Se då! sade rösten, (Forts.)