Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 2

sig Van Helmont, lutade sig intill den lärde och smög i hans hand ett hoprulladt papper, drog sig tillbaka och försvann så hastigt, att den förvånade lärde ej hade tid att märka det. Van Helmont betraktade det föremål, som på ett så hemlighetsfullt sätt stuckits honom i handen, men han hade knappast hunnit kasta ögonen på papperet, förrän blodet hastigt steg honom åt hufvudet. Han tog ett steg tillbaka och dolde sig i en fönsterfördjupning. Han upprullade nu häftigt papperet och tog ifrigt del af dess innehåll. Efter några sekunder sjönko hans armar ned under synbar förvåning; derpå läste han åter igenom de rader papperet inneböll. Alla voro så upptagna med La Chesnaye, att ingen fästat någon uppmärksamhet vid Van Helmonts beteende. Denne stoppade papperet i sin ficka och undertryckte sin rörelse. Nå! frågade Marc och närmade sig den lärde. Hvad skola vi nu göra? — Ingenting, svarade Van Helmont; men kl. 12 i natt behöfver jag er, min son, och Giraud! Mod, Marc! Partiet är långtifrån förtvifladt. I morgon, innan dagen ännu grytt, skola stora saker ha skett, och kankända ljus blifvit utspridt öfver villervallan ! Vid midnatt!