Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 2

gar hufvudsskligen stå under Magistratens disposition, så skulle stadens innevånare dermed åtaga sig en beskattning, för hvars användande de saknade fullt betryggande garantier. I alla samhällen, de må vara stater eller kommuner, är det af högsta vigt, att de styrda behålla beskattningsrvätten i egna händer för att kunna inverka på de styrande och förmå dessa till sparsamhet i förvaltningen. Genom att en gång för alla åtaga sig en viss skatt, utan att densemma disponeras till ett visst ändamål och utan att sedermera äga någon afgörande röst vid dess användande har man ju lemnat ifrån sig den kontroll å de styrande, som af alla är den säkraste. Ins. vill icke beskylla stadens magistrat för slöseri, men de styrande i alla samhällen hafva samma natur, att de önska rikliga tillgångar för de behof, som i deras föreställning äro nödvändiga. I följd häraf kan man ock med säkerhet antaga, att för användandet af den föreslagna 2-procentsafgiften påräknas och för hvilken för närvarande något specielt behof icke förefinnes, nya förslag från vederbörandes sida icke skola uteblifva och resultatet i sjelfva verket blifva, att de kunna gåi verkställighet, utan att egnas den noggranna pröfning, som de skulle komma att undergå ifall de berott på förhöjd taxering. Bör sedermera nya oafvisliga behof inträffa återkommer man till frågan om desammas fyllaade genom taxering och stadens innevånare torde då tilläfventyrs finna att den beskattning som nu föreslås, om den gillas, kunnat sparas tills man med visshet öfvertygat sig om att densamma varit nödvändig. Komma stadens finanser i framtiden att behöfva ökade tillgångar, så är det ju klokast att icke på det sätt bereda desamma, att man lika mycket deraf betungas, som om de skulle uttaxeras, utan att ega samma pröfningsrätt i afseende på behofvets nödvändighet. Ja det är till och med en möjlighet att en sådan ökad tillgång åt stadskassan, som den ifrågavarande, endast kommer att föranleda utgifter, som man eljest kunnat undgå. Det är väl sällan öfverskott å en budget har till följd nedsättning af skatter, utan vanligast är väl att ett sådant förhål lande föranleder mindre nödiga utgifter. Ins. kan icke heller inse att den af drätselkommissionen föreslagna afgift lagligen kan åläggas husegare, alldenstund en kommun icke kan beskatta sina medlemmar efter andra grunder, än den lagstiftande makten i landet stadgat, och äfven om det tillkommer Kongl. Maj:t att mod fiera dessa, så kan väl denna makt icke sträcka sig så långt, att jemlikheten i skatters utgörande derigenom. rubbas. Privilegier kunna väl nu för tiden upphäfvas, men nya få deremot icke stiftas. Blifver det fråga om gårdsköpsafgifters nedsättande, så synes det derföre vara gifvet, att afgiften dervid icke kan utsträckas till andra laga fång, vid hvilka den förut ej egde rum, utan måste fortfarande endast utgå vid verkliga köp. ——— — ? XA! 7