Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 2

en skrifvelse at den 21 sistl. Oktober begärt, att stadens innevånare måtte blifva hörda rörande det af Drätsel-kommissionen framställda förslag, innan slutligt yttrande af dem afgifves. Vi meddela här nedan en uppsats rörande samma angelägenhet, för hvilken plats blifvit begärd i vår tidning: Af Magistratens kallelse å stadens inne vånare till allmän Rådstuga denna dag för jatt besluta om tretionde penningens öde inhemtar man, att drätselkommissionen uppgifvit försöket att upprätthålla denna beskattning, och i stället föreslagit en 2-procentsaf: gift af köpeskillingen eller taxeringsvärdet för fastigheter vid alla slags öfverlåtelser, hvilka böra lagfaras. Visserligen är tretionde penningen en så odiös afgift, att mången torde kanna sig frestad att å tout prix betinga sig dess afskaffande, men vid närmare eftersinnande skall man utan tvifvel finna, att antagandet af drätselkommissionens vilkor vore ett alltför dyrköpt sätt att bereda sig denna förmån. Tretionde penningen kan, såsom bekant är, på fullkomligt lagligt sätt undvikas vid alla fastighetsköp under hand och den erlägges numera endast af sådana köpare, som iföljd af sina relationer med vederbörande eller af en viss finkänslighet finna betänkligt att undandraga sig densamma. Denna afgifts värde för stadskassan beror således helt och hållet på styrkan af dess moraliska band, och att desamma för framtiden icke kunna vara mycket att rikna på, kan man taga för temligen säkert i samma mon man hinner öfvertyga sig om omöjligheten att tillfredsstållande bemöta de framkastade tvifvelsmålen om afgiftens lagenlighet. Det är således att vänta att stadskassans inkomst af tretionde penningen skall så totalt försina att den slutligen endast kan påräknas af dem, som å auktioner inropa fastigheter. Om tretionde penningen nu utbyttes mot en sådan afgift, som den föreslagna, och hvilken förmvodligen är beräknad att lemna stadskassan full ersättning för hvad tretionde penningen för närvarande inbringar, så skulle man pålägga stadens husägare en afgift för alla tider i stället för en, som de facto kan upphöra när som helst, det vill med andra ord säga: man skulle alldeles omotiveradt pålägga stadens) husegare en ny tryckande beskattning. Hellre än att ingå på drätselkommissionens förslag bör man väl då vänta tills den önskade reformen blifvit en fait accompli. Saken har dessutom en politisk sida. Då stadskassan hittills icke tarfvat fyllnad från annat håll för den minskning uti inkomster, som på rubriken tretionde penning uppstått följd af de i bruk komna bytena och stillheten i fastighetsspekulationen, och man måste hafva beredt sig på att denna afgit skolat nedgå till en obetydlighet, så är det klart att densamma icke behöfver ersättas. Den föreslagna 2-procentsaflgiften afser således egentligen att skapa en ny tillgång åt stadskassan för framtida behof. Deremot skulle ingenting vara att apmäla om denna inkomst komme att inflyta från annat håll än stadens egne innevånare. Men då så icke är forhållandet, måste saken bedömas ur annan synpunkt. Då Rikets Ständer beskattar bränvinsprodu-. centen, sker det i afsigt att fördyra bränvinet för konsumenten och det kan väl icke falla någon in att tro, att en extraordinär skatt på husegare skulle på enahanda sätt återverka på hyresgästen, ehuru man låtsar sig icke inse detta utan — förunderligt att omtala — just framhåller den omständigheten, att gårdaköpsafgiften icke drabbar hyresgästen, till densammas försvar. Den föreslagna 2-procentsafgiften skall derföre under vanliga förhållanden återfalla på alla stadens innevånare och förhållandet för dem blifva detsamma, som om de åtagit sig en ökad taxering. Då nu emellertid denna afgift ingår till stadskassan och densammas tillgån