Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 1

KRATTA MORENO AMEIE LSS kade taga der man kunde komma åt något, utan att besinna de aflägsnare verkningarne deraf, och den bör derfore utan betänkande bortskalfas. Med afseende på den väntade invändningen att stadskassan icke skulle kunna utan ersättning undvara den häraf flytande inkomsten, påpekas dels den att denna varit underkastad starka vexlingar och att den lätteligen kan helt och hället försvinna, enär det stigande antalet at bytesaftal rörande fastigheter, i jemförelse med rena köp, gålvo anledning ull den tron att den pietet, hvilken stadskassan hittills haft atta tacka för sin inkomst af trettionde penninger, snart nog torde alldeles upphöra och dermed inkomsten. I detta hänseende åberopas att ären 1853—1859 bytenas antal förhållit sig till köpens, på sätt nedanstående tabell utvisar: årtal. antal byten. antal köp. afgiftens belopp 1853 1 42 24,485 rdr 1854 2 24 10,392 — 1855 2 49 25,281 — 1856 12 80 61,250 — 1857 38 46 33,056 — 1858 9 43 17,074 — 1859 17 40 33,049 — En tillfällig inkomst at så osäker beskafhet anses icke medföra den minskning i de ordinarie skatterna, och deraf drages den slutsatsen att något vederlag för gårdaköpsatgiftens upphörande icke behöfver komma i tråga. Till slut antydes att sökanderna, ense i hufvudsaken, möjligen icke alla hylla äatskilliga mindre väsendtliga detaljer i det af dem undertecknade anförandet. Drätselkommissionen har i sitt d. 21 sistl. Aug. i ärendet förda protokoll i första rummet åberopat ett ifrån stadskamreraren 5. M. Svensson infordradt utlåtande, hvari sökandernas argumenter gendrifvas med all den grundlighet och djupa sakkännedom som man från det hållet har att vänta. Till stöd för afgiftens laglighet anföres, att de ursprungligen för intet utdelade tomterna i töljd af stadens lösningsrätt voro ofria, intilldess att de just genom den till ersättning härföre pålagda gårdaköpsafgitten gjordes fria. Då Göteborgs stad hatt många föregångare alltifrån Nya Lödöses första anlaggumng 1 14:de seklet, hvilka aflöst den ene den andra, och tagit privilegierna i arf, förlorar det från den yngre stadslagens innehåll hemtade skälet all grund. Lätt torklarhgt är också om de skriftliga handlingarne vid städernas förstöring bortkommit. Afgiften är här urgammal I de ända från 1649 i behåll varande rakenskapsböckerna förekommer den hvarje år; intill 1694 under namnet ,,husköpspenningar. Genom de åberopade författningarne at Carl XI blef den gjord till en lag. Bokhällarens förteckning öfver ofria tomter åsyftar kontroll öfver friköpsskillingens behöriga erläggande. I afseende på jord inom stadens område, hvilken icke är på bestämd tid upplåten, har staden ännu lösningsrätt, men inga an