Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 1

vi aftvinga denne man hemligheten af det ställe, der han håller Diana och Aldah gömda! Ah, jag skall vara den förste, som flyger till hennes hjelp. — Henrik, sade dAumont, om ni räddar min dotter... ah, då skall ni ega att fritt förfoga öfver mitt lif. — Min belöning skall ligga i framgången af mitt företag! sade grefven passioneradt. Jag älskar Diana, som ni vet, och om jag ej egde hopp om att en dag åter upptäcka henne, skulle jag icke mera ha mod att fördraga lifvet. — Fången bör föras till det underjordiska fängelset i klostret, sade ståthållaren af Rouen, och denna gång förses med tredubbel tyngd af bojor, samt många vaktare. -Ja, sade Bernac, ty sedan han i natt undergått tortyr, bör han vid soluppgången i morgon aflifvas. Van Helmont kastade åter en forskande blick på den unge grefven. Denne talade med en så uppriktig ton, att man ej kunde misstaga sig derpå, och hans ansigte förrådde ej någon förvirring eller baktanke. — Hvad kan hans afsigt vara? mumlade den lärde för sig sjelf; denne man spelar ovilkorligen ännu här en komedi, af hvilken alla låta lura sig. Dörrarne till värdshuset hade lemnats öppna