Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 1

köpsafgiften, under det att ett verkligt eller lårsadt byte helt och hållet befriar derifrån. Den som icke vill kringgå lagens uppenbara mening, får sålunda pligta för sin pietet. Detta är lika orättvist, som olämpligt. Ytterligare anföres, att då köpesumman under stigande fastighetspriser dikteras af säljaren, men under fallande priser af köparen, är det i förra fallet köparen, i sednare fallet säljaren som betungas med gårdaköpsafgiften, hvilken således skulle två gånger erläggas af den som köpt under stigande och sålt under fallande priser. En jemförelse med stämpelafgifterna anses, äfven under förutsättning af deras ändamålsenlighet, så till vida vara otillämplig, som dessa afgifter drabba lika vid alla laga fång, så väl för fast som lös egendom. Betraktad såsom indirekt skatt på hyresgästerna, faller tretionde penningen likaledes mycket ojemnt. Eudast under stigande fastighetspriser och dermed följande stegring af hyrorna kan husegaren bereda sig ersättning för den ränteförlust han genom denna afgifts erläggande ådragit sig. Allt tenderar således till att öka den skada en fastighetsegare lider genom en inträffad minskning i egendomsvärdet. En köpman, som vid handel med en vara, förlorar genom prisernas fall, anses deri vara olika med en fastighets egare i liknande ställning, att den förre pliktar för bristande fösigtighet, då deremot husegaren icke skulle kunna i förväg beräkna hvad framtiden kan hafva med sig. En handlande, som innehar en hyrd lägenhet af för hans rörelse förmånligt läge blir ofta tvungen att till ett orimligt pris köpa huset, för att ej blifva uppsagd, m. m. Äfven för det allmänna anses tretionde penningen verka menligt i ekonomiskt hänseende. Under det att man, der kommunistiska ideer icke gjort sig gällande, afgjordt bryter stafven öfver hvarje beskattning som åsyftar att beröfva den enskilde någon del af sitt kapital, skall Göteborgs stad under en tid af 8 år hafva tagit från enskilda fastighetsegare en summa af 200,000 rdr, under namn at gårdaköpsafgift. Då hyrorna anses vid hvarje, tid bero på de priser, till hvilka fastigheter mom staden sednast sålts, slutes deraf att hyresgäster i allmänhet d. v. s. stadens samtliga innevånare få dyrt plikta för den jemlorelsevis ringa och serdeles osåkra inkomst som stadskassan drager af tretionde penningen, hvilken så vä sendtligt bidrager att höja huspriserna. Den erkända vigten af sunda bostäder för de arbetande klasserna anses ock innebåra ett skäl emot afgiftens lämplighet, då denna skulle så mycket säkrare utgöra ett hiuder för en fattig arbetare att skaffa sig en egen bostad, som han icke i anseende till summans ringhet skulle kunna draga någon fördel af utvägen att genom en bytesaffär undandraga sig afgiften. Denna anses i sin helhet vara en qvarlefva från tiden, då man vid beskattning bru