Göteborgsposten – 14 december 1860, sida 1

Hvad gjorde han? hvarthän skulle han? hvad ville han? Jag har ej kunnat få svar på alla dessa frågor, ty La Chesnaye har hela tiden hållit sig stum. —Men huru kunde ni bemäktiga er hans person? Försvarade han sig icke? frågade ståthållaren. — Jo; den skurken höll i början god mine, han aflossade tvenne pistolskott på oss, lyckligtvis utan att dock såra någon; när vi sedan skulle stiga i hans båt, tog han dolken i hand. Då rusade jag fram . .. Men, afbröt sig grefven, det förefaller mig obehagligt att tala om mina storverk ... Jag har tagit honom, det är tillräckligt -— Ah, hr grefven slogs tappert! tillade en polissoldat. -Men, min dotter ? min dotter? upprepade d Aumont. — Vi skola nu söka att förmå honom tala. sade Bernac. — Tortyren ! inföll Van Helmont. — Det är min åsigt, tillade grefven kallt. — Här äro ståthållaren af Rouen och kriminallöjtnaten, sade La Guiche och trädde fram Marc och Giraud voro lugna åskådare ai nyss beskrifna scen. De nästan slukade banditer och grefven med sina blickar, men ingen uta dem yttrade ett enda ord, — De båda anmälde personerna inträdde :