Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 2

deras underlydande skulle såsom kontrollanter öfver en annans uppfyllande af åtagna skyldigheter, säkrast förebygga dessa olägenheter. Talaren hade emellertid för sin del ingenting emot den af kommitterade föreslagna åtgärden. Att beslutet om husegares frikallande från skyldigheten att bortföra smutsen från brunnarne endast fattades tillsvidare, berodde på den anmärkningen at kommitterades förre ordförande d:r OC. PF. Ewert, att detta kunde föranleda närboende husegares drängar att i brunnarne nedsopa smuts och afskräden från gatorna. Nuvarande ordföranden grossh. C. Billqvist anförde häremot att smutsens hastiga borttörande vore hutvudsaken; E. G. Lindström att dess införande på gårdarne verkade högst menligt i sanitärt hänseende; grossh. Chr. Arvidson anmärkte att drängarne kunde hållas i ordning genom böter. Beslutet blef emellertid det ofvannämnda. Göteborgs konstförening synes allt mera tilltaga i lifaktighet, att döma efter den stigande rikedomen å dess utställningar och det likaledes ökade intresse, med hvilket dessa omfattas af den beskådande allmänheten. Att allmänheten dock ej allenast åskådar och njuter af konstskatterna, utan att äfven en stor del af de senare här qvarstannar såsom privat egendom, mårker man tydligt af den benägenhet, med hvilken konstnärerna hitsända sina arbeten. Detta intresse för målningskonsten torde ingalunda uteslutande tå skrifvas på fåfängens och lyxens räkning; låtom oss snarare, hvilket kanske kommer sanningen närmast, antaga det vara ett tydligt bevis på stigande swak och verkligt sinne för konsten, — Den utställning, som föreningen sedan några dagar hållit oppen för allmänbeten, och hvilken till och med lördagen fortfarande blir tillgänglig, är den sgjette i ordningen för i år och dessutom den rikhaltigaste och mest omvexlande. Visserligen sakna vi denna gång taflor af åtskilliga konstnärer, hvilkas bidrag förut varit glanspunkter, såsom af Tidemand, Gude, Höckert och ett par dylika mästare; men namnen Kiörboe, Nordenberg, Koskull, Eckersberg, Andersson, Wallander, Nordgren o. 8. v. äro äfven klart lysande stjernor på skandinaviska konstens firmament. Då vårt utrymme ej tillåter oss att närmare redogöra för hvarje tafla, anse vi det äfven öfverflödigt att i ett torrt register uppräkna desamma. Vi vilja blott påpeka för allmänheten, att samlingen är ganska rik, och att ingen bör kunna ångra den stund han använder till dess åskådande, äfven om han skulle påfinna ett och annat godt bekant från senaste expositionen. Särskildt vilja vi dock fästa uppmärksamheten vid Kiörboes tvenne större taflor med de mästerligaste hundar, veritabla lifslefvande hundur; prof. Eckersbergs majestätiska teckning af Sörfjorden i Norge; Wallanders älskliga flicka, som gör sin toilette ; mamsell Bonnevies något utmärkt lofvande genre Aftonsång i en kyrka; mams. Lagerholms rena och tilldragande, för belysningen särdeles framstående genre Barn med ett svalbo; Bergsliens genre Huslighet, i hvilken en hel idyll finnes för fantasien; Koskulls Gumma som skalar frukt, samt fröken Adlersparres med stor finess, smak och förträffligt färgsinne framställda blomsterstycke. — Af de se: dan förra expositionen qvarstående finna vi Nordenbergs rättvist berömda Orgelnist i en landskyrka; Lorchs förträffliga Politiserande bönder och älskligt humoristiska Postillon damour; Nordgrens ståtliga, men något dystra landskap med kärn; prof. Anderssons tvenne landskapsoch figurstycken Höbergning och Marknadsfärd, samt mams. Rabes Novis i sin cell. — Dessutom finnes ett mellan målning, skulptur, mosaik och broderi stående stycke, en vy af stora hamnkanalen här i Göteborg, utförd i kork efter MessI mans teckning af mams. M. Ulander. Synnerligast är norra sidan väl utförd; den södra är deremot ej fullt så lyckad och före. ter ett ganska evagt perspektiv. Göteborgs ensk. bank. Vid samman: träde i går utsågs hr W:m Airth till direktör I (etter afl. konsul W. Barkow), hvarjemte til revisorer återvaldes rådmännen F. E. Ro3