Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 2

-Det är sannt, sade Van Helmont med allvarlig stämma. Marc vände sig tvärt till honom. — Hvad! utbrast han, äfven ni öfverger mig? — Jag öfverger er icke Marc, svarade den lärde. Jag öfverger er icke mera än dessa herrar öfverger er. Jag erkänner sanningen af ett faktum, det är allt. Det är tydligt, att grefve de Bernac, genom att skynda till er hjelp, skulle få alla på sin sida; det är tydligt, att om denne man icke hade rättighet till det namn och den titel han bär, skulle han begagnat detta tillfälle, för att befria sig från en farlig medtäflare. Så tänka dessa herrar. Ja. Hr de La Guiche har rätt. I hans ställe skulle jag tala alldeles på samma sätt. — Men ni, hr Van Helmont, frågade markisen, hvad tror ni? — Hvad jag tror? upprepade den lärde och reste sig till hela sin längd. — Ja! — Jag är öfvertygad att La Chesnaye är en verkligt öfverlägsen menniska, efter han så länge kan ha bedragit rättvisan och nu får på sin sida så högsinnade ädlingar som chevalier de La Guiche och markis dHerbaut, ja, sjelfva ståthållaren af Paris,