Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 1

för kungliga teatern och den derstädes förvandlade smaken skall återinföra bättre tankar om hvad vi varit vana att anse för något sämre, idyllen skall komma tillbaka från sin förvisning och icke vara så buskablyg som förr, herdelifvet skall åter förljufva våra stunder, men hvarken skola herdarne vara så flepiga som förr, utan raska och rätt fram, eller fåren så dumma och bräkande, utan glada och lätta till sinnes. Ö, lyckliga dag som randas! dir sol, som lyser lika öfver rättfärdigagoch orätt färdiga, skall hon väl ha öfverseende med all hvad som går an och med hvad som vid första påseendet nästan liknar en gratie? Storfisket 1 tidningsprenumeranternas ha pågår nu som bäst. Måtte det uttalla til allmän belåtenhet och till hvars och ensisyn nerhet! Der användas mycket olika invente. rade metkrokar och betet är här såsom van ligt en slingrande mask och der ett stycke anka, här ett löfte om splitter nya stilar sam än större spalter, der aldrig betviflade försäk ringar om att hålla tummen på ögat, på dem som äro emot bladets åsigter och tendenser Dagligt Allehanda har uppfunnit ett nytt slag: fiskredskap, hvilket möjligen med tiden skulle kommit allmänt i bruk, sävida bolaget icke skaftat sig uteslutande patenträtt för sig sjelf på den i sjelfva verket helt enkla inrättnin gen. Denna består endast af små flöten, kan hända af kork, genomstrukne af en penna, son skrifvit avertissementer åt samteliga fiskarna att alldeles icke bry sig om det der andr: stora bladet, som jemt ligger i vägen, ithy att detsamma innehålller åtskilliga skadlig: vätskor, hvaraf man kan få ondt, utan att de skola vara så goda och nappa endast oci allenast på de nya och lättsväljda patenterade Allehandakrokarna, så kärt dem är att el gång komma på öfverhetens, på hennes nåd: siltverfat. Hvad skola de stackars fiskarn: taga sig till i detta dilemma mellan denn: smakliga rätt å ena. sidan och denna oft: hårdsmälta liberala sanning å den andra, månne de väl skola upphöra med året att såsom för: i allmänhet vara Aftonbladister? Nej, det tra vi icke, alldenstund och emedan — för at uttrycka oss än vidare i bilder, men på de torra — Aftonbladet till följe af sin natur ä ett alltid grönskande blad, då Dagligt Alle handa deremot med tiden endast blir ett van ligt fallet löf. Skarpskytteintresset är särdeles lifligt, öf verallt höras frågor och svar huruvida mar ämnar inskrifva sig i kåren eller icke. De finnes dock derjemte ett parti mot saken, son hemligt och endast i förtroende påstår at allt endast är en liten febersjuka som snar skall gå öfver, en känsla af mod och tapper het, som skall gifva med sig vid första större salfyva på en skjutöfning och att den är dum som ger en enda skilling till inköpande a gevär, som i alla fall snart skola förrostas Så der menar den gamla perukpolitiken, so verkligen icke är så mycket öfvertygad om de nya skarpskyttarnes bristande mod och förmåga, som den är rädd att se ett vapen blänka i folkets hand. Men den får väl vänja sig dervid och den skall endast få rätt i den tron, att intresset för saken visserligen skall svalna något hos många af de äldre och annars stadige, som nu i första ifvern och hänförelsen tro