Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 1

Ilåret reste sig på Richards hufvud, hans tänder skallrade och ban skälfde i alla lemmar; :han var alldeles oförmögen att kunna taga ett jenda steg. ; — Framåt! sade Reynold tvärt, och frukta ingenting! Sålänge du befinner dig i närheten af oss, har du ingenting att frukta. Sergeanten lydde. Med ett språng var han på trappan och skyndade in i boningen, hvars dörr mäster Eudes nyss öppnat. Det rum, i hvilket de alla tre nu inträdde, var slottets vestibul; men mörkret hindrade dem från att beundra vestibulens arkitektoniska skönhet. Mäster Eudes öppnade en liten dörr till venster och sade till Richard, som lagt Aldah på en stol bredvid honom: — Gå ditin; du skall der finna mat och dryck, och afvakta mina befallningar. Den gamle sergeanten lydde, och gubben stängde till dörren efter honom. —lHvart tänker du bära dessa qvinnor? frågade mäster Eudes sin son. Verkan af sömndrycken skall snart upphöra och de skola återuppvakna inom en qvart. -— Jag tänker bära dem bort i tornet, som vetter åt skogsdungen, svarade Reynold. Det är omöjligt att kunna se dem der, om de också skulle försöka slå sönder fönstren. De skola