Göteborgsposten – 10 december 1860, sida 2

som vi dock vilja antaga vara apokryfisk, vara af hufvudsakligen det innehåll, att Sardinien förblifver i besittning af det från Kyrkostaten eröfrade området och styr detsamma såsom påfvens verdslige vikarie. Påfven förblir likväl suverän i det af fransmännen skyddade territoriet och suzerain eller herre till namnet öfver de öfriga delarne af Kyrkestaten, för hvilka Sardinien skall i tribut betala honom en viss ränta. Sardinien skall åter vilja inskränka påfvens suveränitet till sjelfva staden Rom och söker bevisa omöjligheten af att kunna upprätthålla ordningen i de delar, som skola förbli under påfvens välde, om andra institutioner skola finnas derstädes, än i de angränsande områden, som blifvit plremontesiska. Emellertid skola meningarne vara delade vid bofvet. Kardinal Antonelli och flere andra kardinaler och prelater, bland de senare krigsministern grefve Merode, äro emot hvarje transaktion på denna basis. Men ett stort antal andra myndigheter skola dock vara hugade att ingå på billiga vilkor, så mycket snarare som penningar börja tryta för den påfliga stolen. En civillista om 1 million skall ha tillbjudits påfven af Viktor Emanuel, hvartill komma 10 millioner scudi för 36 kardinaler. Huru mycket eller lilet tro man än må sätta till detta rykte är det dock säkert, att kardinal Antonellis motståndare på sista tiden vunnit ett större inflytande; det italienska partiet inom det heliga kollegiet har äfven erhållit förstärkning i kardinalerna Santucci och de Pietro hvilka äro at den åsigt, att påfven ej kan behålla länge sin verldsliga makt. Bredvid detta ofvannämnda rykte torde nedanstående af bankirhuset J. Mirås et C:o i Paris uti franska tidningarne offentliggjorda cirkulår icke vara utan sin pikanta sida. Cirkuläret har denna lydelse: Hr redaktör! — Hrr Rothschild ha vägrat att betala de förfallna intressecoupons å den påfliga regeringens räntor och i det tillkännagifvande de af denna anledning offentliggjort yttrat sig på ett sätt, som skulle kunna föranleda till den tron, att man vägrat betala räntorna å de romerska jernvägsobligationern1. Men dessa räntor betas af hrr Mires C:o tillfölje af de utaf H. Helighets och Viktor Emanuels regeringar garanterade aktier. Det tillhör mig icke, att bedöma hr v. Rothschilds vägran att understödja den påfliga regeringen; men det är ej obekant för någon att alla regeringars statsskulder äro heliga och att, isynnerhet hvad Kyrkostaten angår, H. M. Viktor Emanuels regering är fullkomligt beredd att erkänna sin andel i den påfliga skulden. Dessa förklaringar synas oss nödiga, för att lugna de intressenter, som man utan tullgiltiga skäl oroar. J. Mires C:o. De amerikanska bidragen till S:t Peterspenningen uppgå till 65,000 pund sterling. Den officiela Wiener-Zeitung tillkännagifver att ryktet om underhandlingarne angående Venetiens afträdande mot penningersättning är grundlöst. Men oaktadt detta officiela uttalande fortfar likväl ryktet att hålla sig uppe, och de pågående oroligheterna i Ungern, som gripa alltmera omkring sig, gifva ännu mera stöd åt den allmänna meningen, att Österrike, för att förebygga ett krig om dess vara eller icke-vara, slutligen skall drifvas derhän. -— Den 2:dre dennes drogo åter folkhopar genom gatorna i Pesth och refvo ned de kejserliga örnarne från de privilegierade tobakshandlarenas skyltar. — I Tewesvar har det år 1849 från Ungern afskilda woiwodskapet Serbiens notabla, som voro sammankallade för att afgifva sitt votum om landets författning, enstämmigt beslutat återföreningen med Ungern, endast med förbehåll af deras serbiskrumeniska nationalitetsrättigheter. Detta beslut har framkallat lifligt jubel både i Serbien och Ungern. Från Frankrike höres ingenting vidare om de väntade reformerna. Deremot talar Moniteuren i varma ordalag om det ytterst förekommande bemötande kejsarinnan Eugenie åtnjutit i England. Enligt telegram från London af den 4:de, har kejsarinnan Eugenie besökt drottning Victoria i Windsor, och derpå begifvit sig till London. . -. . AA As