Göteborgsposten – 10 december 1860, sida 1

detta mål och få triumfera öfver Van Helmont, skulle jag ej tveka i att hota Aldahs lif, att öfverlemna henne åt den förfärligaste tortyr, att låta döden sväfva öfver hennes hufvud! — Nåväl, det är detta medel vi skola använda. — Men det låter sig ej göra nu. — Hvarföre icke? frågade mäster Eudes. — Derföre, svarade Reynold och blef gradvis mera lifvad, derföre att jag framför allt måste på ett oantastligt sätt återtaga min i dag hotade ställning såsom grefve de Bernac. Nu, då alla misstankar ha vaknat, skulle det vara ett svårt, ohjelpligt fel, att bortföra Van Helmont. Denne man, denne mäktige fiende har redan anklagat grefve de Bernac och påstått honom ej ega någon rättighet till det namn han bär. Om Van Helmont skulle under dylika omständigheter försvinna, skulle alla misstankar synbarligen riktas på den, som han redan anklagat. Ställningen skulle då, långt ifrån att förbättras, tvärtom blifva ännu svårare. La Guiche, dHerbaut, dAumont äro mäktiga vid hofvet och alla tre äro vänner till Van Helmonts protåg, denne baron de Grandair, som vi framförallt måste tillintetgöra, icke genom att våldsamt döda honom, utan genom att för alltid förstöra de påståenden han ljerfves göra. Namnet och titeln grefve de Bernac utgöra en del af vår styrka, ty de skaffa oss