Göteborgsposten – 5 december 1860, sida 1

Pr nn nn RR — Ah, mumlade han, j han räddat mig! Jag var förlorad. Tretio kraftiga armar grepo nu tag i de fyra männen och lyfte dem upp på klippan. — Tack, mina vänner! sade chevaliern 1leende åt polissoldaterna, i det ban först satte sin fot på marken. — Utan er, min käre ståthållare skulle vi nu ligga krossade på skären dernere! tillade markis dHerbaut. — Det är ej mig, man bör tacka, svarade dAumont, det är... Ståthållaren tystnade plötsligt. Marc hade kommit upp på klippan, och straxt dercfter äfven hans räddare. Chevaliern och markisen vände sig om. De båda unga männen stodo slagna af häpnad. — Grefve de Bernac! utropade hr dAnmont och tog ett steg tillbaka vid åsynen af Marcs räddare. — Grefve de Bernac! sade La Guiche och dHerbaut på samma gång, under det den djupaste öfverraskning stod att läsa i deras ansigtsdrag. — Grefve de Bernac! upprepade Marc, som nu fullkomligt återfått sina sinnens bruk. — Ja, just jag! sade den unge och elegante ädlingen (ty det var han, det var just han, eller åtminstone: en af de trenne bröder, som