Göteborgsposten – 4 december 1860, sida 1

— Vänta! sade han. Aldah och Diana må ste följa med oss. — Reynold skyndade in i mellersta grottan hvilken, såsom läsaren minnes, var försänkt i full komligt mörker. Den unge mannen ställde sina steg bort til vrån, der han lemnat de båda unga flickorna innan han gick att ställa sig på vakt vid spiseln Hans i mörkret famlande händer träffade öfverall endast ett tomrum. — Kom! sade han hviskande, i tanke att d båda flickorna ändock funnos der, kom genast Den person, ni hört tala derute, är La Ches nayes far: tillfölje af min drägt, tager han mig för sin son! ...Kom, Diana, min älskade .. frukta ingenting ...j ären räddade! —-Härunder sökte Reynold alltjemt i mörkret men hans framsträckta händer mötte blott väg garne till grottan, utan att få tag i någon af d unga flickorna. Slutligen träffade hans otåliga fingrar på di mjuka vecken till ett af de dörrdraperier, son skiljde denna grotta från de båda andra små rummen. Reynold ryckte häftigt ned draperiet och de blef ljust i grottan. Han vände sig hastigt on och kastande en forskade blick omkring sig