Göteborgsposten – 4 december 1860, sida 1

har redan förut skaffat honom kapitaler, hva skulle han väl med detta nya, om ej för at enligt gudarnes vink muta hit hela medicin ska fakulteten i Upsala? För pengar får ma! allt, äfven fakulteter hoppas vi. Det har blifvit ett nytt lif på våra teatra men i den gamla goda (?!) fransyska stilen Kungliga scenen visar Pensionärerna i St. Cy och mindre teatern Beaumarchais Figaros bröl lop, begge pjeser sprittande af roligheter och kanske äfven af equivoquiteter, som Vv säga på svenska menande någonting annat På Ladugårdslandsteatern spelas Stortvätter och andra stycken, som äro så der si och så och på den södra håller man icke heller på skämtet. Nå, småteatrarne ha alltid haft sil frihet, om ej händelsevis öfverståthållareem betets censur någon gång gjort ett streck räkningen, men den kungliga hav länge sörj ses jours passces, åtminstone hela tiden då dei förre direktören gjorde allt för att den ock så skulle vara en nationalteater, represente rande endast den senaste och om möjligt äf ven fosterländska smaken. Han var biste denne direktör; mången chor-inna och mån gen af Terpsichores döttrar har darrat intö hans famösa blickar, när de icke tyckt on sångerskans omfång eller dansösens lätthe på foten. Tempora mutantur; nu skall de icke bli så strängt, teaterlifvet skall vara son förr, det skall vara lif i spelet, konsten skal intaga sin plats igen, moralen får gå annor städes och corps diplomatique m. fl. skol: återgå till sina länge saknade beskickninga bakom kulisserna. B. P.