Göteborgsposten – 3 december 1860, sida 1

lång och väfd med detta tålamod, som var österländningarne eget vi den tiden, var oaktadt sin utomordentliga finhet dock af en beundransvärd styrka. Marc band en af gördelns ändar vid ringen och lät återstoden falla utför klippan, der den nådde nästan precist till grottans öppning. — Nu, sade han, stiger jag ned. Såsnart jag hunnit ned, må en af eder komma till min hjelp; den andre fortfar att vakta här uppe. — Förstås! sade La Guiche; stig ned baron! Marc anträdde för andra gången den vådliga färden. I detsamma han började fira sig utför, hörde han ett doft buller inifrån berget. Det var klippblocket, som Reynold och Camåel6on lyckats föra fram, för att dermed täcka ingången. Marc fortfor att stiga ned; men då han kommit till ändan af silkesgördeln, reste sig håret på hans hufvud; der öppningen förut varit, fanns nu blott en slät klippvägg; der man förut kunnat sätta fötterna, fanns nu endast en smal remna . .. och Marc hade nått ändan af gördeln och hans muskler hotade att snart slappas. Klippblocket för öppningen beröfvade honom hvarje stödjepunkt. Marc förblef sväfvande öfver djupet . . . belägenheten var förfärlig.