Göteborgsposten – 3 december 1860, sida 1

Men likasom denna väg utgör ett profstycke på våra landsvägars dåliga beskaffenhet, så utgor den också ett profstycke på de orsaker, som åstadkomma detta forhållande. Den utgör nemligen förbindelse-medlet emellan tvenne vigtiga ändpunkter, som behöfva mycket kommunicera med hvarandra. Göteborg utgör den ena ändpunkten, och Mölndal med sina många fabriker och inrättningar, hvars produkter kunna afsättas endast öfver Göteborg, utgör den andra; och dem emellan måste derföre vara och är också en stor trafik. Att en sådan liflig trafik, isynnerhet med de svårigheter, som vårt klimat med dess käle i allmänhet lägger i vägen för dugliga vägar, måste göra alla sådana dåliga, är gifvet, ifall icke en tillräcklig vård användes på deras jemna underhåll. Men en sådan vård är det just, som enligt våra bruk och vår lagstiltning, icke kan åstadkommas. Det är nemligen, som kändt, jordegarne i de trakter genom hvilka en väg går, som äro skyldiga att bekosta dess underhåll. Då vägen, såsom nu t. ex. vägen mellan Mölndal och Göteborg, förenar tvenne orter, som ifrigt trafikera med hvarandra, kan detta, ifall vägen verkligen skall hållas i fullgodt skick, komma att blifva ordentligen ruinerande för jordegarne. Innevånarne vid vägens slutpunkter, hafva nemligen dess begagnande gratis, under det att jordegarne vid densamma äro tvungna att underhålla den, utan att deraf draga en mot omkostnaderna proportionel nytta. Kronobetjeningen kan icke gerna tvinga dem utöfver deras förmåga, och måste derföre nöja sig med att se till, att vägarne icke blifva alldeles obrukbara, och den trafikerande allmänheten som inser detta förhållande får åtnöja sig med att förarga sig samt klaga öfver vägens uselhet. Detta är dock ingalunda det rätta sättet — det måste man medge — för det ondas afskaffande och för vägarnes upphjelpande. Detta kan endast ske genom afskaffande af det obilliga förhållandet att de, hvilka jemförelsevis mindre begagna sig af vägen och draga nytta af densamma, äro betungade med dess underhåll, under det de som mest begagna sig af den och hatva största vinsten deraf äro helt och hållet fritagna från att bidraga dertill. Detta kunde åstadkommas genom intörandet af systemet att de trafikerande genom vägpenningar sjelfva bidraga till vägens underhåll, hvilket visserligen ännu är högst litet användt hos oss, men deremot temligen brukligt i andra länder. Att det är rättvisare och mera öfverensstämmande med billigheten är obestridligt. Att det dock är ett hinder för trafikens fria utveckling, att på flera ställen vara tvungen att stanna för att göra upp en liten liqvid, måste visserligen medgifvas. Men ett ännu större hinder är dåliga vägar, på hvilka man slipper fram endast med möda; och den tidsutdrägt och slitning af åkdonen, som genom förbättrade vägar skulle inbesparas för de vägfarande skulle säkerligen för dem ersätta de kostnader de komme ————— — — — — — ——— —— ————— —— ir — LL —