Göteborgsposten – 30 november 1860, sida 1

som, då mot Gud sig reste englars här, ej voro mot, ej med skola likasom de straffas med det tärande medvetandet, att de icke kunna hysa aktning för sig sjeltva och icke kunna gora anspråk på sådan af andra, samt att historien en gäng likasom Dantes följeslagare skall aftärda dem med de föraktfulla orden: Nog om den hopen, se och gå förbi den! Nordens skandinaviska folk maste i denna strid sjelffallet ansluta sig till frihetens och framätskridandets parti. Sjelfstyrelsen är detta partis grundtanke, och denna har näst Englaud ingenstädes i HEuropa slagit så djupa rötter som hos skandinaviens nationer, och denna princip måste de strida för ifall de icke skulle atfalla från sig sjelfva. Men det är icke nog med att ansluta sig till det rätta partiet; man måste äfven arbeta i dess tjenst samt ställa sig i den stälining att man bäst kan uppfylla de pligter som omständigheterna anvisa en på den post man måste inta. En romersk maxim bjuder att lära sig af sina fiender. Och i detta fall har det hberala partiet i Europa verkligen skäl att tillämpa densamma. Regeringen i de stater hvarest det reaktionära partiet varit på välde hatva länge hållit tillsamman. Den heliga alliansen hade genomfört detta till ett ordentligt system för undertryckande af hvarje trihetsrörelse inom Europas samtliga stater. Det öfverväldigande inflytande denna länge utöfvat har visserligen. på de sista tiderna blifvit brutet, och det sednaste försöket att i Warschau åter organisera densamma måste gifva vika för de närvarande omständigheternas makt. Men elementerna till denna allians finnas ännu beständigt qvar, och det skall kanske blott behofvas en olycklig vändning i de nu pågående frihetsrörelserna för att den åter skall framträda med sina föra sträfvanden och pretensioner. För att bekämpa denna organiserade reaktion måste de folk som hylla friheten och framåtskridandet bilda en organiserad sammanhållning. En tillstymmelse dertill finnes visserligen i den engelsk-franska alliansen. Denna är dock blott ofullkomlig samt sträcker sig dessutom endast till dessa begge stater. Men söder om dem hålla de genom sin splittring länge kufvade italienska folken redan på att organisera sig till en enda stor och stark makt, i stånd att bilda den ena flygeln åt den fransk-engelska centern; och vår skyldighet här i norden är det att sammansluta oss till en politisk maktställning som kan bilda den andra. Likasom italienarene, så hafva äfven vi — ehuru vi icke befunnit oss i samma olyckliga läge som de — genom splittring och bristande sammanhållving varit ur stånd att utofva det inlytande på verldens gång, som vi eljest genom vårt läge, vårt antal och vår styrka kunnat. Likasom de hafva äfven vi närliggande föremål för vår uppmärksamhet, Hvad Venetien och Rom är för dem det är Finland och Slesvig för oss. Ett sådant, de skandinaviska folkens samde neutrala leder,