Göteborgsposten – 30 november 1860, sida 1

La Chesnaye visat sig för de upproriska tjufvarne i grottorna och då mäster Eudes och Richard sakta samtalade med hvarandra i skogen. Då baron de Grandair lemnade det ensliga huset i Etretat, der han qvarlemnade Van Helmont och Giraud, i detsamma dessa skulle tvinga Bernard och Catherine att tala, skyndade han mot klipporna, åtföljd af chevalier de La Guiche och markis dHerbaut, hvilka, såsom läsaren torde minnas, svurit att följa honom öfverallt och vid dessa tillfällen bispringa honom med sin arm och sin vänskap. Efter ungefär en qvarts timme stannade Marc, som red i spetsen, och höll in sin häst. --Hvarföre hejda oss i vår hastiga fart? frågade La Guiche. — Derföre att vi kanske i detta ögonblick befinna oss öfver grottorna, svarade baronen. Ljudet af hästhofvarne skulle kunna varna banditerna. — Klokt taladt! anmärkte dHerbaut. —Vi äro då nära? frågade La Guiche. — Jag ser derborta ekbusken, som måste vara densamma, om hvilken Giraud talade och bakom hvilken han hållit sig dold en del af natten. — Den der Giraud har godt förstånd ! sade markisen.